Fiskerifrågan på landtbruksmötet i Oaristad. (Från Aftonbladets korrespondent.) I landtbruksmötets program förekom en fråga, så lydande: Aro nu gällande lagstadganden rörande fiskerierna för denna näringsgrens förkofran fullt lämpliga och på hvad sätt kan fiskodlingen i landet bäst befrämjas? Då frågan först föredrogs, öfverlemnades ärendets närmare utredande åt en komitå. beståendeaflandshöfdingen grefve E. Sparre tullförvaltaren i Marstrand friherre Uggla och brukspatron C. G. Löwenhjelm på Klockhammar, hvilka enligt erhållet bemyndigande med sig adjungerade magister 8. Hardin och friherre Cederström samt för upplysningare meddelande tillkallade magister Widegren. Frukten af komiterades arbete blef ett utlåtande, så lydande: För besvarandet af den till komitens behandling utställda fråzan huruvida nu gällande lagstadganden rörande fiskerierna äro för denna näring fullt lämpliga och på hvad sätt fiskodlingen bäst kan befrämjas, torde böra hvar för sig tagas i betraktande de olika slag af fisken, som inom vårt vidsträckta land och vid dess kuster idkas. Bland dessa bör i första rummet omnämnas saltsjöfisket, hvilket åter delas uti dels fiske i öppna hafvet, såsom Bohusländska storfisket med flera, dels strandeller inomskärsfiske, som afser sill, strömming och andra inemot stränderna gående mindre fiskslag samt hummer och ostron. Insjöfisket åter delas likaledes uti utsjöfisket, eller fisket i de delar af större insjöar till hvilka strandeganderätten sig icke sträcker och der ej heller eljest enskildt fiske är kronan förbehållet eller annan tillhör, samt strandfiske eller insjöfiske i inskränktare bemärkelse. Hvad nu först angår det så kallade utsjöfisket ej mindre i hafvet än i större insjöar, så torde i afseende å dess vidare utveckling föga annat kunna göras än hvad den enskildta företagsamheten redan med framgång försökt vid Bohusländska storfisket att vå utvertygelsens väg genom bibringande af ändamålsenliga metoder för både fångst och beredning fullkomligt tillgodogöra de rika skatter, som dessa vatten frikostigt lemna idkare af handteringen. Några åtgärder från lagstiftningens sida till skyddande af de fiskarter, som utgöra föremål för detta fiske, kunna icke ifrågakomma. Beträffande derefter den del af saltsjöfisket, som benämnes strandeller inomskärs-fiske, så äro i afseende å de fiskarters lefnadssätt och husggr hvilka äro föremål för denna I gren, sä fullständiga undersökningar verkställde, att man derom kan anses ega tillräcklig kännedom för att fälla det omdöme att lagstiftningen hufvudsakligen, der densamma icke allenast af vederbörande myndigheter behörigen handhafves, utan jemväl de åt dem uppdragna åtgärder för fiskets upphjelpande iakttagas, torde kunna anses Lr Såsom ofullständigheter torde likväl böra anmärkas: dels att i 27 och 40 8S, som innehålla stadganden till förekommande deraf att fisket utrotas genom utkastande af fiskens afskräden etc. vid trankokeri eller sillsalteri, icke jemväl omnämnes andra fiskberedningsinrättningar, helst erfarenheten visat att vid de mångfaldiga anstalter af detta slag, som uppstått i Bohus län i och för storfisket, till följe af ett högst oklokt förfaringssätt afskräden och skämd fisk utkastas till den mängd att bottnen! på långa sträckor blifvit förstörd och fisken flytt från dessa af fiskeribefolkningen sjelf så kallade dödbottnar; dels att det i 23 och 38 SS förekommande förbud att under viss tid idka hummerfiske icke såsom perna stadgar förlust af redskapen, utan hvilken påföljd det nu bestämda ansvaret är otillräckligt eller overksamt; dels slutligen ..:t fiske af ostron, under dess äggläggningstid irån den 1 Maj till den 1 September, äfvensom fångande utaf sådana af mindre rien än 1,, tums diameter, icke såsom vederborde blifvit vid lämpligt vite förbjudet. Ett sådant förbud, som i vår grannstat Danmark äfvensom i Frankrike och sannolikt jemvälian