och jag säger eder rent ut — vi komma med dåliga nyheter. 3 Mr Pendril följde honom. i: n skakade under tystnad hand med miss Garth och de båda systrarna, och tog en stol nära dem. Mr Clare satte sig ett stycke längre bort vid fönstret. Det matta, regngrå dagsljuset föll mildt och melankoliskt på Norah och Magdalen, hvilka sutto midtför honom. Miss Garth hade tagit plats litet bakom dem, till en del dold af de båda systrarna, och profilen af lagkarlens lugna ansigte syntes nära henne. Sålunda visade sig de fyra perso nerna i rummet för mt Clare, der han satt för sig sjelf i ett hörn, med de långa klolika fingrarna sammanknäppta öfver sitt ena knä, och med de mörka, lifliga ögonen forskande fästade än på den ena, än den andra af de närvarande. Suset af regndropparna bland löfven, och den klara, enformiga knäppningen af klockan på spiselkanten gjorde den minut af tystnad, som nu följde, obeskrifligt tryckande. Det var en lättnad för hvar och en, då mr Pendril talade. — Mr Clare har redan sagt eder4, började han, att jag är öfverbringare af dåliga underrältelser. Det smärtar mig att säga mise Garth att edra tvifvel voro bättre grundade än mina förhoppningar, då jag sit såg er. Hvad denne bjertlöse, äldre broder vari sin ungdom, det är han ännu på ålderdomen. Under hela min sorgliga erfarenhet af menniskonaturens dåligaste sidor har jag aldric sammanträffat med en man så fullkomligt död för deltagande som Michael Vaustone. 4År det er mening att han tar hela sin brors efterlemnade förmögenhet och atthan ej gör något anslag alls åt sin brors barn? frågade miss Garth.8 sm M Han erbjuder en penningesumma, till fyl