Det är ännu vigtigare för mig —4 hon såg sig om, hennes blickar sökte mr Clare, som yetraktade henne med a uppmärksamhet, men i samma ögonblick såg hon åter på lagkarlen och-för första gången kunde nan märka någon rörelse hos henne. Det är ännu vigtigare för mig, återtog hon, Cal erskilda orsaker — än hvad det är för min syster. Jag vet ännu ingenting vidare än att vår fars bror har beröfvat oss vår för: mögenhet.. Han måste hafva hågra anledningar till ett sådant handlingssätt. Det är ej rätt emot honom, ej heller emot oss att fördölja dessa på bevekels runder. Han har med kall beräkning bestulit Norah och mig och jag anser att vi äga rättighet, så vida vi önska det, att få veta orsaken.? tJag önskar det ej, sade Norah. Men det gör jag, sade Magdalen, och ännu en gång räckte hon fram sin hand. Då saken stod på denna punkt, hesinnade sig mr Clare ett ögonblick och yttrade nu för första gången sin tanke. Ni har handlat såsömert samvete bjudit er?, sade han till juristen. Förläna henne den rättighet, som hon fordrar. Det är henves rättighet om hon vill hafva den. Mr Pendril tog lugnt upp de skriftliga instruktionerna ur fickan. Jag har varnat er, sade han, och räckte henne rr tvärs öfver bordet utan att säga något vidare. Ett af bladen var vikt i nedra hörnet och der föll manuskriptet upp, då Magdalen först började bläddra -deri. Ar detta den del som angår min syster och mig?4 frågade hon. Mr Pendril bugade sig och Magdalen slätade ut bladet framför sig på bordet. sVill-du al Noråh? sade Hon till sin syster. Skall jag läsa detta högt eller tyet för mig sjelf?4 : t