j prakt resa sig de stolta palatserna, då liknar jock Venedig dessa fesagans förtrollade stäi der, der idel tystnad råder och der allt lefI vande är bundet af någon trollkarls besvärijelse. Ser man då medan man ensam vandrar under kolonnaderna på Piazza di San Marco de stora, gamla bronzmännen på Torre del : Orologio (uriornet) lyfta sina armar och slå fuanslegen på den stora klockan, medan månstrålarne glittra på Markuskyrkans kupoler och försilfra det gamla Marcuslejonets vinigar, så blir man sannerligen något underlig till mods. Tre höga master stå framför Marcuskyrkan, från hvilka fordom det kufvade Cyperns, Candias och Moreas flaggor svajade: nu uppbära de på festedagar den gula flag-: gan med Österrikes fläkta örn. Framför alla större vaktposteringar har man försigtigtvis uppsatt höga och säkra jerngaller, bakom hvilka Venedigs fångvaktare stå sjelfva som i bur, hvilket tager sig: eget nog ut. De österrikiska uniformerna och ansigtena öfverensstämma ej med Venedigs fysionomi, de äro der ej på sin plats. Hvad stadens invånare beträffar, så ser man af dem så föga, som möjligt; venetianaren synes väl på gatorna för så vidt som hans värf nödga honom dertill, men venetianskorna äro så mycket mera osynliga; i kyrkorna eler på väg ait eller däcan kan man få se dem. men också nästan endast der. Svart hår och mörka ögon jemte den mörkare hyn antyda det sydliga klimatets inflytelse, men en blick. hvass som ett dolsstygn, helsar den alltför ihärdigt betraktande trämlingen, som här naturligtvis anses som tysk och såsom gsådan ingalunda kan tillstädjas att ostraffadt förnöja sina ögon med beskådande af en renblodig venetianskas. Bland de få venetianskor, jag under min korta vistelse i Venedig kom i tilltälle att få se, förefunnos just inga skönheter, om jag undantager en liten, smutsig kökspiga, som stod och slad-drade med några afgrundslika käringar i en port på en af smågatorna; hennes väl proportionerade vext, rika, svarta hår, varma. mörka ögon, låga panna, fylliga korallfär -gade läppar, och regelmässiga drag skull gjort henne till en förträfflig modell. Som i lefvande parodier af venetianskornas bei römda skönhet vandra i Venedig omkring ett par utspökade marugglar drifvande det ädla yrket af blomsterförsäljerskor, d. v. 8 .påtrugande hvarje mötande mansperson. isynnerbet fremlingar, en liten högst tarflig blomsterbukett: Jag kan ej sluta mitt ka pitel om Venedig utau att nämna några ord om San Marcos dufvor. Dessa älskliga foglar svärma i hundradetal omkring den gamla kyrkan och spatsera på den folktomma piazzan. Frånvaron af alla åkdon bidrager mycket till den karakter af tystnad som utmärker Venedig. Då man ser denna tysta stad, med dess blodiga minnen, nu böjd under ett förhatadt ok, tänker man ovilkorligt å de herrliga orden i Gunnar Wennerbergs ymn: Hvad än för straff du Svea ämnar För hvad hon fordom brutit har, i Hon bär det nöjd, om blott du lemnar i Dess sekelgamla frihet qvar. Stackars Venedig, dess blodskuld var stor: dess straff är ock tungt; måtte snart den timma slå, då Adrias drottning vaknar tili nytt lif! Sådan som staden nu är, bär der en djupt svårmodig prägel och meddelar ock den besökande gästen samma stämning. isynnerhet då han är uppfödd i Nordent fria luft och van att trampa en fri jord. Venedig är skönt att se, intressant att haf va sett, men aldrig längtar man dit tillbaka, åtminstone så länge sakernas närvarande tillstånd der råder. Detta Österrikes välde i Venedig har dock äfven sin goda sida, dit hörer renlighet på gator och plätser, goc ordning öfver allt med åtföljande säkerhet till lif och egendom, samt äfvenledes dräg ligt skydd mot prejeri. Hvad i öfrigt leivernet Och dess nödtorft beträffar, så är de rent af en saga att venetianaren gör dager till natt och tvärtom; måhända skedde så i fordna tider, men ej nu. Födans tillredan de röjer nog mycket italiensk smak, för ati behaga en nordisk mage och det vanligv röda vinet är afskyvärdt, men torde hafva en ypperlig användning såsom sammandra i gande gurgelvatten eller dylikt, men tillin värtes bruk är det, som sågdt, förhatligt: den från Sicilien införda Marsalan är deremot förträfflig, Dalmatiens Maraschino-likör likaledes, den sistnämnda febulöst bilig: Föga tiggeri existerar i staden; vare det isagdt som en mosats fill hvad som kan ; sägas om det öfriga Italien (Milano undan; taget). Nu farväl! I nästa bref får du en skizz af vår färd vidare söderut. Baijard. Den 28 Juli 1862. Riksdagsmannavralet försiggick här den 23 Tal; 3 allt vitre Inuon. a pr renresentani i 4 — 1! ; Eorrespondens från Kalmar. i