fallning till London och ni äger en kopia af densamma. Har ni cen qvar?4 Ja, visserligen. Har ni den med er, här? Ja, det har jag.? Får jag se den?? Mr :Pendril tvekade och bliekade oroligt från Magdalen till miss Garth, och så tillbaka, från miss Garth till Magdalen. ?Visa mig-den ynnesten att icke fordra detta, sade han. Det är ju nog att ni erfar hufvudsakliga innehållet af dessa in-: struktioner. Hverför skulle ni till intet gagn uppröra er med att läsarigenom dem? de äro sammanskrifna med en så skonlös grymhet; de visa en så afskyvärd brist på känsla, alt jag i sanning ej kan besluta mig för att visa er. dem: Jag är erkänsam för er godhet, mrPendril, att: vilja bespara mig: en plåga. Men jag kan bära lidandet; jag lofvar att ej bedröfva någon. Vill ni förlåta mig om jag förnyar min begäran? : Hon -räckte fram handen — denna fina, hvita, jungfruliga hand, som ännu aldrig hade vidrört något som kunnat fläcka den eller göra. den hård. O, Magdalen, besinna dig! sadeNorah: Du oroar mr PendrilX, tillade mies Garth; du oroar oss alla.? å Det kan: ej vara någon fördelattvinna, försäkrade juristen — förlåt mig att jag säger det — nej det är i sanning ingen nytta eller fördel att,vinna vid att visa er d.ssa instruktioner.? SDårar! sade mr Clare för sig sjelf: Hafven I inga ögon? kunnen I ej se att hon tänker gå sin egen väg?4 Det är någonting -eom säger mig att det är en fördel att vinna dermed?, envisades Magdalen. Detta domslut är af högsta vigt: