stone i London, i hopp att utverka hans bemedling, och sedan detta hade misslyckats, skref jag för andra gången till hans far. Hans svar hänvisade mig i förolämpande, tvära ordalag till de redan delgifoa instruktionerna, förklarade dem vara orubboliga, hvarjemte han undanbad: sig någon vidare brefvexling med mig. Sådan har denna underhandling varit från början till slut. Har jag uraktlåtit något medel att beveka denne hårdhjertade man, så sägen mig det, och detta medel skall blifva pröfvadt. Han såg på Norah, Hon tryckte uppmuntrande sin systers hand och svarade för dem båda. Jag talar på min systers vägnar såväl som för mig sjelf?, sade hon, under det rodnaden i hennes ansigte blef litet högre och hennes af naturen milda väsende fick en liten skugga af stilla bedröfvelee. Ni har gjort allt hvad som kan göras, mr Pendril. Vi bafva försökt afhålla oss från att hoppas med någon säkerhet och vi äro djupt tacksamma för er väplighet under denna tid, då vänlighet är af så stort behof för oss båda. Magdalens hand besvarade systerns handtryckning, lösgjorde sig, ordnade oroligt hennes drägt och flyttade derpå bastigt stolen närmare bordet. Hvilande sin ena arm på detta (och med banden bårdt sluten), blickade hon på mr Pendril tvärs öfver bordet. Hennes ansigte, alltid ovanligt genom sin brist på rodnad, var nu nästan förfärande gecom sin fullkomligt färglösa blekhet. . Men glansen i hennes stora, grå ögon var lika sterk och fast som någonsin, och hennes röst, ehuru låg, var klar och beslutsam, då Ion sålunda tilltalade juristen. cOm jag förstod er rätt, mr Pendril, så bade min fars bror skickat sin skriftliga be