Aftonbladet – 1 augusti 1862, sida 2

Dagarna gingo — ödsliga och fulla af förväntan. Slutligen tillkännagaf ett tredje bref från lagkarlen den länge fördröjda utgången af brefvexlingen. Det slutliga svaret hade kommit från Ziärich, och mr Pendril ville sjelf meddela det vid Combe-Raven följande dag å eftermiddagen. följande dag var en :onsdag, den tolfte Augusti. Vädret hade blifvit förändradtunder natten, och solen uppgick bland moln och dimmor. Vid middagstiden var himlen öfverdragen af ekyar, luften var betydligt kyligare och regnet föll ymnigt, Jugnt och jemt på den törstande jorden. GR klockan tre kommo miss Garth och Nora ini förmaket för att der afvakta mr Pendrils ankomst. Snart derefter förenade sig äfven Magdalen med dem. Efter en half timme hördes det välbekanta ljudet af klinkan på den lilla grinden vid parken. Mr Pendril och mr Clare sågos komma gående igenom trädgården, arm i arm under samma paraply, till skydd emot regnet. Juristen bockade sig då de MR förbi fönsterna; mr Clare steg rätt på, fördjupad i sina tankar, utan att märka någonting. , Efter ett dröjsmål som syntes gränslöst, efter en tröttande skrapning af våta fötter å mattan i förstugan, efter ett hemlighets. fullt hviskande utbyte af frågor och svar utanför dörren, kommo de båda in; — mr Clare visade vägen. Den gamle mannen gick rätt fram till bordet, utan någon föregående helsning och såg på de tre fruntimmerna, som sutto på andra sidan deraf, med ett uttryck af barsk deltagande i sitt skarpa, skrynkliga ansigte. SDåliga nyheter4, sade han. Jag är en fiende till allt onödigt uppskof. Uppriktighet är också vänlighet i ett sådant fall som datta. Det är min mening att vara vänlig,