ett svar vara att förvänta och dess innehåll skulle utan dröjsmål blifva meddeladt till damerna vid Combe-Raven. Så kort denna väntans tid än var, få gick den likväl ganskå långsamt. Tio dagar förs flöto innan det efterlängtade svaret ingick, och då det slutligen kom, befanns det i verkligheten icke alls vara någotsvar. Mr Pendril hade blifvit hänvisad till en agent i London, som var i besittning af Michael Vanstones instruktioner. Vissa svårigheter hade befunnits uppstå just iföljd af dessa instruktioner och en nödvändighet hade yppat sig att ännu en gång skritva till Zitrieh. Och dervid stannade underhandlingarna tills vidare. En ytterligare paragraf i mr Pendrils bref innehöll en annan och alldeles ny underrättelse. Mr Michael Vanstones son (och enda barn) mr Noel Vanstone hade nyligen anländt till London och bodde derstädeshos sin kusin, mr George Bartram. Vissa juridiska konsiderationer hade förmått mr Pendril att gå dit... Han hade mycket vänligt blifvit emottagen af mr Bartram, men af denna herre fått veta att hans kusin ej för det närvarande förmådde emottaga några besök. Mr Noel Vanstone hade under flera år lidit af en envis och mattande sjukdom; han hade kommit till England endast i afsigt att erhåila den bästa läkarevård, och befann sig ännu så uttröttad efter resan att han mäste hålla sig vid sängen. Under dessa förhållanden hade mr Pendril ej något annat val än att åter aflägsna sig. tt samtal med mr Noel Vanstone skulle haiva kunnat utredatsomliga svårigheter i samband med hans fars instruktioner. Som-saken nu förhöll sig var det emellertid ingen annan hjelp än att hafva tålamod ännu några dagar: till.