Aftonbladet – 1 augusti 1862, sida 2

Hennes tårarX, sade Norah sakta. Miss Garth böjde djupt sitt hufvud öfver detta stumma bevis af Magdalens återvändande till sitt bättre jag. 40 bästa vän, tvifia aldrig mer på hennel! bad Norah. Vi äro ensamma nu — vi hafva att vandra vår tunga väg genom verlden så tåligt som vi kunna. Om Magdalen någongång skulle vackla eller vända sig tillbaka, så hjelp henne för fordna dagars kärlek, hjelp henne emot sig sjelf. Af allt mitt hjerta, af all min kraft — så visst som Gud en gång skall döma mig, lofvar jag att göra det så länge jag letverl4 svarade miss Garth med verklig hänförelse. Hon fattåde handen, som Norah räckte henne, och förde den med sorg och i ödmjukhet till sina läppar. 4O min älskade vän, förlåt mig! Jag har varit eländig och förblin: dad — jag har aldrig fattat ditt värde såsom jag bort! Norah hindrade henne mildt från att säga något mera, derigenom alt hon sakta sade: Kom med mig ut i trädgården — kom och hjelp Magdalen att tåligt se-åt framtiden! Framtiden! Hvem kunde väl up;täcka den svagaste ljusglimt i den? Hvem kunde se någonting annat än den hotande gestalten at Michael Vanstone, stående olycksbådande vid gränsen af det närvarande och bortskymmande alla utsigter af hvad som fanns bortom honom ? FEMTONDE KAPITLET. Två dagar derefter kommo underrättelser från mr Pendril.. Han hade tått visshet om hvarest mr Michael Vanstone uppehöll si på kontinenten. Han bodde i Ziirrich oc ett bref hade blifvit afsändt till honom samma dag som denna upplysning blifvit emottagen... Under loppet af följande vecka kunde