Aftonbladet – 1 augusti 1862, sida 2

andel deraf. Hon steg upp och gick otåligt af och an i rummet; hon sköt vredgad och hastigt ifrån sig hela den tankegång, som nyss hade upptagit hennes själ. Huru? Om det ock låg farliga elementer i Magdalens kraftfulla karakter, var deticke då hennes pligt att bistå denna unga flicka emot sig sjelf? Hur håde hon väl uppfyllt denna pligt? Hon hade låtit sig sjelf styras at ein första fruktan, af sina första intryck; Hon hade icke gifvit sig tid att besinna huruvida Magdalens öppet erkäuvda handling denna mörgon ej i stället förutsatte en sjelfuppoffrande styrka, som för framtiden gaf löfte om de ädlaste och hberrligaste frukter. Hon hade låtit Norah gå för att tala de ord at ömma föreställningar, af deltagande, som hon sjelf borde hafva varit den första att yttra. 4O!4 tänkte hon med smärta, hur länge har jag ej lefvat i verlden, och huru itet har jag icke ändå känt min egen brist och ondska ända till denna dag!4 Dörren öppnades. Norah kom in; nu som lå hon gick allena. 4Erinrar ni er att hafva glömt någonting på bordet, der nere vid trädgårdsbänken ?4 rågade hon lugnt. Innan miss Garth hann svara, räckte hon nenae sin fars testamente och bref. cMagdalen kom tillöaka sedan ni hade sått, sade hon, och fann dessa sista dyrt: bara minnen. Hon hörde mr Pendril säga utt de voro hennes och min arfslott. Dåjag konrded i trädgården höll hon på att läsa brefvet. Jag beböfde alls icke tala vid henne; vår far hade redan alat till henne från sin graf. Se huru hon far lyssnat till hans ord 1? : ; Hon pekade på -brefvet. Spår af stora tårar lågo öfver de sistaraderna af den döde mannens skrift. :