Aftonbladet – 31 juli 1862, sida 3

tUnder det öppna fönstret. Hela-tiden? Ja: från början till slut. Hon hade lyssnat — denna adertonäriga flicka hade under första veckan sedan hon blifvit faderoch moderlös lyssnat till den förfärande berättelsen ord för ord, allt efter som den ljöd från lagkarlens läppar, och ej ett enda ögonblick hade hon förrådt sin närvaro! De enda rörelser som hon under hela tiden hade tillåtit sig, hade varit nog varsamma och omärkliga för att misstagas för sommarvindens sus bland löfven! Försök ej ännu att tala, sade hon med mildare röst. Se ej så der tviflande på mig. Hvad ondt har jag gjort? Då mr Pendril önskade få tala -er om Norah och mig, bad han i sitt bref oss vålja om vi ville vara närvarande eller ej. Då min äldre syster ville vara frånvarande, hur skulle väl jag kunna komma? Hur skulle jag kunna höra min egen historia på något annat sätt än detta? Att jag lyssnade har ej gjort något ondt. Det har gjort nytta — det besparade er plågan att tala med oss. Ni har lidit nog för vår skull redan — tiden är inne att vi lära lida för oss sjelfva. Jag har redan lärt det och Norah håller nu på dermed.4 Norah!4 Ja. Jag har sagt henne allt, för att skona er. Hon hade meddelat Norah alltsammans! Var denna unga qvinna, hvars mod ej hade svigtat för det förfärliga prof, som ett fruntimmer, nog gammalt alt vara hennes mor, ej hade utstått — var väl hon den flicka, som miss Garth hade uppfostrat, det barn, hvars natur hon trodde sig känna lika väl som sig sjelf? CMagdalen! utropade hon med häftighet; Cdu skrämer mig! Magdalen suckade blott och vände sig bort med en trött min. CFörsök att icke tänka sämre om mig,