Aftonbladet – 31 juli 1862, sida 3

in jag. Försök alt ej gräma er öfver hvad ni hörde om oss denna morgon. Hvad gör det oss hvilka vi äro; eller vad vi ega eller förlora? Hvilken förlust kunna vi lägga på sinnet, sedan vi hafva förlorat vår far. och mor? Ack, miss Garth, det: är den enda sörgen! Hvad hade vi att minnas af dem, då vi lade dem i grafven i går? Ack, intet utom den kärlek som de skänate oss — en kärlek som vi aldrig mer kunna höppas få ega. Skulle vårt minne ej vara detsamma i dag? Skulle verlden och verldens grymma lagar förmå verka någon förändring i vårt minne af den ömmaste far, den kärleksfullaste mor, som några. barn. kunna -ega? Hon tystnade; hon kämpade med sin smärta — med beslutsanihet och styrka lade hon band på den... SVill. ni vänta här, min vänt, sade hon, medan jag går och för Magdalen tillbaka? Magdalen var alltid er gunstling: jag vill så gerna att hon skall vara så ännu.4 Hon lade sakta ned notboken i miss Garths knä och lemnade rummet. Magdalen. var alltid er gunstling.4 Med huru mycken UL vänlighet dessa ord än hade blifvit uttalade, så ljödo de dock som en förebråelse. i miss Garths öron. För företa gängen under alla de år, som hon dagligen hade umgätts med sina båda elever, trängde sig ett tvifvel på. henne huruvida ej hon och alla andra hade begått ett olyckligt misstag isin uppfattning af de båd systrarnas karakter. Hon hade under tolf års förtroligt umgänge studerat dessa systrar. Deras natur,-som Kon trodde sig känna så fullkomligt, hade oförmodadt blifvit pröfvadilidandets stränga skola. Hurudana hade de kommit: ur detta a Såsom hennes föregående erfarenhet ade förberedt henne på? Nej — i fullkomlig strid deremot. Dh innebar detta ep äg on gjorde sig sjelf dessa frågör, greps hon-af ådena tönkor, som säkert hafva öfverraskat och beåröfvat oss alla. (Forts. följer.)