Aftonbladet – 31 juli 1862, sida 2

om, genom min okunighet af lagen, min ön skan att göra deras mor rättvisa skulle haf va till oja att Norah och Magdalen blefve arflösa, så skulle jag ej kunna hvila lugn i min graf! Kom, för all del kom, till dir tillgifnaste! AA. V. Lördags morgonX, fortfor mr Pendril emottog jag detta bref. Jag åsidosatte ge nast alla andra göromål och for till ban: gården. Der mötte mig redan första un derrättelsen om fredagens olyckshändelse; jag hörde den, men med förvirrade och osäkra berättelser om de dödade passagerarnes antal och namn. I Bristol voro de bättre underrättade och der erhöll jag bekrättelse på den förskräckliga nyheten att mr Van. stone äfven hade omkommit. Jag hade tid att åter sansa mig innan jag kom fram till dennå station, der jag fann mr Clares son, som väntade på mig. Han förde mig till sin fars bostad och utan ett ögonblicks dröjs mål uppsatte jag der mrs Vanstones testamente. Min mening var att försäkra hennes döttrar om den ringa arfslott, som det numer var en möjlighet att gilva dem. Som mr Vanstone hade dött utan ligligt testamente, skulle en tredjedel af förmögenheten gå till hans enka och två: tredjedelar till närmaste anförvandt. Detär en barbarisk egenhet inom den engelska lagstifiningen att barn, födda före äktenskapet ej genom föräldrarnas giftermål komma i besittning af några legala rättigher. Vid de förhållanden, hvarunder mr Vanstones död hade egt rum, ägde hans döttrar icke mera rättighet till hans förmögenhet än om de hade varit barn till-en at hans arrendatorer nere i Byn. Den enda möjlighet, som återstod, var att deras mor skulie äterhemta nog styrka, för ått, i händelse af sin död, senom ett testamente lemna sin tredjedel åt dem. Nu vet ni hvarför jag skref och bad öm detta samtal — hvartöre jag väntade dag och natt i hopp att få en kallelse hit till huset. Jag var verkligt ledsen att behöfva skicka ett sådant svar. på edra frågor,