Aftonbladet – 31 juli 1862, sida 2

som jag ansåg mig förpligtad att skrifva. Men medan det ännv fanns en skymt a! hopp om att kunna rädda mrs Vnstones lif, så var hemligheten med giltermålet hennes och inte min, och hvarje grannlagenhe. tens bud förband mig att icke yppa den.4 Ni gjorde rätt sir, sade miss Garh. Jag förstår edra bevekelsegrunder och gillar dem fullkomligt. Mitt sista bemödande att sörja för döttrarhas framtidX, fortfor mr Pendril, plef, som ni vet, omintetgjordt geriom den farliga arten af mrs Vanstones sjukdom. Henne3 död lemnade det späda barn som blott nägra få timmar öfverlefde henne (detta barn var, som ni erinrar er, födt i lagligt äktenskap) i full och obestridlig, egande rätt af hela mr Vanstones förmögenhet. Vid barnets död — och förhållandet skulle hafva varit detsamma, om det hade öfverlefvat sin mor blott några ögonblick, i stället för timmar — tog närmaste anförvandt till denlagliga arfyingen förmögenheten, och denna anförvandt är barnets farbror Michael Vanstone. Hela denna förmögenhet af åttiotusen pund har i verkligheten redan öfvergått i bans händer. Finnas inga andra slägtingar? frågade miss Garth. Är intet att hoppas från något annat håll? , Det finns inga anhöriga med samma rättighet som Michael Vanstone, sade juristen. Hvarken farföräldrar eller morföräldrar till det aflidha barnet, finnas ännu lefvande. Detta var också ej att förmoda, då man besinnar mr och mrs Vanstones ålder vid sin död. Men det är en olycka som icke nog kan beklagas att inga flera farbröder och fastrar finnas, Kusiner äro väl några; en son och två döttrar till mr Vanstones äldre syster som gifte sig med erkediaconus Bartram, och som, enligt hvad jag redai har nämnt, dog för några år sedan. Men deras arfsrätt får stå tillbaka för den äldre farbroderns. Nej, miss Garth; vi måste beslutsamt se förhållandet, såsom det i verklighe