Aftonbladet – 30 juli 1862, sida 3

Måilskjniningsfesten 1 Frankfurt. Om skjutningen : vid denna storartade fest skrifver en Rd att den var utomordentligt inponerande. Från bittida på morgonen till solnedgången smattrade bössorna oupphörligt från många hurdra skyttar, som i den ofantliga målskjutningssalen -sutto bredvid hvarandra och skötö på lika minga taflor, och då det icke blott kom an på säkerhet att träffa, utan äfven på uthållighet -och snabbhet, var. plutonselden så stark och regelbunden som på en verklig vallats. Om då någon gång ett regnskur kom, som ref de täta rökmassorna ned öfver skjutbanan, blef likheten med ett verkligt fältslag slående. Att de käcka skyttarne likväl icke i ifvern försummade att fukta sina strupar finner. man deraf att de ensamt på måndagen förtärde 36,000 flaskor baierskt öl, och vid festmåltiden på söndagen drucko vin för 24,800 gulden. Den 17 på aftonen uppfördes ett stort festspektakel för 20,000 åskådare. Till samma tid hade 190 premier, alla bestående af silfverbägare, blifvit vunna. Tyskarne i Amerika hade såsom hedersgåfvor skickat en praktfull silfverpokal och 2 utmärkt vackra hästar, men dessa kommo tyvärr för sent till festen. — Slelfrord begås af mångahanda anledninar, men bland dessa är väl en af de ovanligaste en som dref en 18-årig yngling i Sussex att taga sig afdaga. Han gjorde det nemligen af fruktan för att låta en tand dragas ut. Han hade gått i fem månader med en våldsam tandvärk, som ofta utpressade smärtans tårar flera timmar å rad, men som han å ena sidan icke vågade lemna sig i händerna på en tandläkare och å den andra ej längre kunde uthärda med sin belägenbet, så gick han och hängde sig.