Aftonbladet – 29 juli 1862, sida 3

r I blifvit söndersplittrade och genomborrade. , Särskildt torde böra anmärkas de af Bessemer exponerade artiklar, bland hvilka en 5 .Jå 6 alnar lång, kallvriden jernskena, som -J utåt bela den likformiga spiralen ej företer Jen ända remna eller tbraka?; en stor kanon i Jaf gjutet stål, smidt ur ett enda stycke; Jj samt diverse profver af Bessemers stål, såväl 1laf engelskt som svenskt tackjern, hvilke: r I sednare af Bessemer sjelf sättes högst, men -J också faller sig betydligt dyrare än det a! engelskt tackjern beredda. Af Sheffield: gjutstål finnes äfven en högst intressan och storartad utställning, och inom preussiska afdelningen kan man ej utan förvåninz betrakta en öfver två alnar tjock kolonn ar I ejutstål, hvilken blifvit tvärt afslagen och i rottet företer en den mest vackra och homogena massa. ed dylika sterartade artiklar kunna naa de svenska ej komma ijemförelse hvad qgvanltiteten beträftar, men desto säkrare i afseende på qvaliteten. Önskligt hade vä! varit om just derföre, fullständigare än som skett, analyser blifvit dem vidfogade, samt profver på malmen och metallen under hvarje dess törädlingsstadium utställde ; men frånvaron af dessa har vid bedömandet ersatts af en redan förut i England vunnen kunskap om det svenska jernets godhet och de olika stämplarnes värde. Dessutom har denna afdelning af svenska utställningen i vår kommissionär hr Weern haft en sak kunnig och nitisk målsman, som med stor omsorg ordnat de olika malmerna på et: sätt, som gör att det hela tager sig särdeles väl ut. Man finner här silfvermalm från Sala; en vacker samling kopparmalm från Falun och Fredriksberg; nickel från Lessebo och zink från AÄmmeberg, måhända den ri kaste zinkgrufvan i verlden och såsom bekant RR det belgiska kompaniet Vieille Montagne. Men framför allbl utmärker sig den rika samlingen af jernet i alla dess for mer af malm; tackjern, smältstycken, stångjern. och plåtjern. Af Dannemoramalmen, måhända den finaste man känner, hafva di verse utställare lemnat profver på vackert plåtjern. Utom de af hr Ulff i Dalarne exponerade profver afstål, beredt efter Uchatii metod, hafva af fyra utställare Bessemers stål blifvit exponeradt.. Ett vackert bevis på det svenska jernets seghet och dess antagligen stora användbarhet för pansarskepp lemnar den exponerade förstätven af ängbilen Blekinge, hvilken 1860 törnade mot en klippa i Stockholms skärgård. Nämnde förstäf med sina hoprullade och hopkramade plåtar är föremåi för-mycken nyfikenhet och dessutom i qvan titatift hänseende den mest betydande a: våra exponerade jernp;eser, naturligtvis med undantag af de från Finspong af C. Ekman utstälda kanoner. Af C. W. Sjögren från Brusaholm i Små land har exponerats myrmalm samt sjömalm i dess olika arter af krutmalm, penningmaln. och perlmalm, och i en dessa profver åt följande beskrifning lemnas en särdeles in tressant hypotes om myrmalmens uppkoms: genom infusorier. Beträffande belöningen inom denna klass. heter det i Daily Telezraph: Swedens 2ncomparable iron ores are signalised by s string of medals4,; och detta är väl ej så utan skäl sagdt; ty af ungefär 80 exponerter hafva 20-erhållit medalj och 16 menton. Af öfriga främmande stater har Preus sen erhållit högsta antalet medaljer, nemligen icke mindre än 36. Vi skola under fortsättningen af våra bret från London meddela ett och annat om svenska ariiklarne i de öfriga klasserna och derjemte lemna en öfversigt af de märkligare företeelserna i allmänhet inom expositionen Att närmare ingå i detaljer skulle fordra ett större utrymme än det, hvarpå en korrespondens kan ega anspråk (eller en till och med större tidning har att disponera.) Måhända kan endast den, som sjelf besökt expositionen, göra sig ett begrepp om mång faldigheten af allt det storartade som möter en. Hela volymer kunna skrifvas inom hvarje branche, utan att man dock är berättigad att i ringaste mån klaga öfver en för stor vidlyftighet. Vid ett första besök känner man sig alldeles öfverväldigad af de mång artade intrycken och det fordras veckor at dagligt och träget studium innan man kän: ner sig någorlunda hemmastadd i denna snillets och industriens skattkammare. Men detta gäller ej endast om expositionen utan äfven och i ännu högre grad om lifvet och sederna i London, om hvilka vi hoppas blifva i tillfälle att framdeles med delt ett och annat af intresse. Att London med sina tre millioner invånare och dess till följd deraf i oändliga former skiftande liffs blifvit föremål för den mest olika och ofta nog ytligaste uppfattning, är något, hvarom den snart nog kan öfvertyga sig, som med någorlunda vaket öga söker att sätta sig inli i förhållandena. Isynnerhet är det från fransi männens sida som i tid och otid allt göres att nedsätta och förringa, och franska pressen har under den sista tiden öfverflödat af de mest karrikerande och vanställande korrespondenser från London, hvilket dock framkallat det goda från engelsmännens sida alt den nog stora slutenheten och otillgängligheten är på väg att gifva med sig. Man börjar finna det svårt att i längden sätta sig öfver andra nationers omdömen och tyckes liksom känna ett -behof af att framställa sig i en så fördelaktig dager som möjligt. Ja, man har gått ända derhän att oflentliga föreläsningar hållits för att upplysa främlingen om hurudant London i verkligheten är. Af de många lysande festligheterna och tullställningarne under pågående exposition har den förflutna veckan haft att uppvisa 2:ne utmärkfa för synnerlig lyx och prakt. I onsdags hade H. K.H. vicekonungen af Egyp:en, till betygande af sin tacksamhet för den gäsiirihet ban åtvjutit i London, inbjudit till