Aftonbladet – 29 juli 1862, sida 2

KERSTIN TRETTONDE KAPITLET. Den förmögenhet, som mr Vanstone egde under den tid som ni kände honom, började juristen, var en del, blott en del al det arf, som han erhöll vid sin fars död. Mr Vanstones far var fabriksidkare i norra delen af England. Han gifte sig ung och hade i sitt äktenskap sex, eller sju barn — jag mins ej rätt hvilketdera. Först: Michael, ildste sonen, som ännu lefver och är öfver sjuttio år gammal För det andra: Selina, ildsta dottern, som gifte sig sedan hon ej mera var ung och dog för tio, eller elfva ir sedan. Efter dessa kommo andra söner och döttrar, hvilkas tidiga död ej vör det nödvändigt att upprepa dem särskildt: Den sista och yngsta af alla barnen var Andrew, som jag först lärde känna då han var nitton år, enligt hvad jag redan har nämnt. Min far hadedå för afsigt att dvaga sig tillbaka från sitt yrke, och det var såsom hans efterträdare deri som jag ärfde hans bekantskap -med Vanstoneska slägten, i egenskap af deras juridiska rådgilfvare. Just vid denna tid hade Andrew utträdt i lifvet såsom officer. Efter något mer än ett års, tjenstgöring här hemma blef han, tillika med det regemente som han tillhörde, beordrad ut till Canada. Då han for ifrån England. lemnade han sin far och sin äldre bror Michael i en allvarsam tvist med hvarandra. Jag behöfver icke trötta er med att lyssna till anledningen till deras tvist. Jag bör endast säga er att den gamla mr Vanstone jemte många förträffliga bade var en man af ett våldsamt och oböjligt sinne Hans äldste son hade trotsat honom under förbållsnden, som med skäl kunde hafva retat en far med en7vida mildare karakter, och han förklarade i de mest bestämda ordalag att han aldrig mer ville se Miehuel för sina ögon. Trois mina föreställningar Och sin bustrus böner sönderref han i vår närvaro det testamente, som för