Aftonbladet – 29 juli 1862, sida 2

dela arfvet med den äldre brodern. Men det befanns ett betänkligt hinder härför. Ett bref från Michael väntade på honom hos mig, och detta bref anklagade honom för att vara den hufvudsakliga anledningen till brytningen emellan fadren och bans äldre bror. De bemödanden, som han hade nedlagt — visserligen oförsigtigt och utan nödig eftertanke, men enligt min öfvertyelse i de bästa och renaste afsigter — för att bilägga tvisten innan han lemnade Engand, voro ondskefullt misstydda och lagda ill grund för en beskyllning för bedrägeri och falskhet, som måste djupt förolämpa hvem som -helst. Andrew insåg likaväl som jag att, såvida dessa beskyllningar cke blefvo återtagna innan hans frikostiga. afsigter mot brodern fingo i verkställighet, så skulle blotta förhållandet af deras utöfvande synas såsom ett erkännande utaf rättvisan af Michaels beskyllningar. Han skref ill sin bror i de mest försonliga ordalag. Det svar han erhöll var så förolämpande som möjligt. Michael hade ärft sin fars sinnelag, utan att ega hans goda egenskaper; hans andra bref upprepade beskyllningarne i det första och han förklarade sig endast vilja emottaga den erbjudna dekningen såsom en godtgörelse och ett återbärande af orätt tillgripna medel af Andrew. Jag tillskref d modren, för att beoagna mig tf hennes inverkan på sonen. Hon var sjelf uppretad öfver att endast erhålla en Nifstidsränta af sin mans förmögen-het, ställde sig beslutsamt på Michaels sida och kallade Andrews tillbud ett försök att mula hennes äldste son till att återtaga em beskyllning emot gin bror, som denne ganska väl visste vara sann. Efter detta afslag på erbjuden förlikning, kunde intet vidare göras. Michael drog sig undan till kontingnten och hans mor följde honom dit. Hon lefde länge nog och hann göra tilläckligt stora besparingar, för att vid sin d göra ct ansenligt tillägg tilt Michaels emtusen pund.? (FBorts.)