Aftonbladet – 29 juli 1862, sida 2

KET ER DNE TAR ENE säkrade Michael om en lika arfslott med sina syskon efter fadern. Så var ställningen inom familjer, då den yngre sonen for till Canada. CNågra månader efter Andrews ankomst till Quebec med sitt regemente, blef han bekant med ett i hög grad intagande fruntimmer, som sade sig komma från någon af de södra staterna af Norra Amerika. Hon fick a fullkomligt välde öfver honom och egagnade sig deraf med den mest lågsinrade beräkning. Ni var bekant med denna mans sorglösa, välvilliga, tillitsfulla karakter under hans sednare år; ni kan då lätt föreställa er hur tanklöst han skulle handla då han följde uogdomens ingifvelser. Det är till intet gagn att vi uppehålla oss vid denna beklagansvärda epok af berättelsen. Han var nyss fyllda tjuguett år; ban var blindt förälskad i en ovärdig qvinna och hon lockade honom till sig med skamlös list, till dess det var för sent för honom att draga sig tillbaka. Med ett ord: han begick en för hela sitt lif olycklig förvillelse: — han gifte sig med henne.4 Hon hade till vinnande af sin afsigt varit klok nog att frukta för hans kamraters inflytande öfver honom och att ända till timmen för vigselceremonien öfvertala ho: nom att hålla deras förbindelse hemlig. Hon kunde göra detta, men hon kunde icke skydda sig emot följderna: af en tillfällighet. GA tre månader voro förflutna, då en ren slump yppade det lefnadssätt, som hon hade fört före brölloppet. Det återstod blott ett bandlingssätt för henncs man — nemligen att genast skilja sig från henne. Den verkan som denna upptäckt gjorde på den olyckliga ynglingen — ty en yngling var han ännu till sitt sinne — kan inses af den händelse som följde på denna skandal. En af Andrews förmän öfverraskade honom i sitt hem sy-selsatt med att skrifva till sin far en-öppen bekännelse om den skynfliga händelsen och med en laddad pistol framför sig på bordet. Denne