Aftonbladet – 28 juli 1862, sida 2

höfs4, sade mr Clare. Säkert har ni förut under er lefnad haft pligter att uppfylla, hvilka på sitt vis varit lika tunga som den hvilka nu förestår er. Mr Pendril skakade på hufvudet. Många pligter lika sorgliga; många förhållanden mera romantiska har jag upplefvat. Men igen pligt så tung, intet förhållande så tröstlöst som detta. Efter dessa ord skildes de åt. Mr Pendril gick ifrån trädgården in på den väg som genom parken förde till Combe-Raven. Mr Clare återvände in till sig. Då han kom in i förstugan, tittade han genom den öppna dörren in i sitt lilla förmak och såg Frank sitta der olycklig och sysslolös, med hufvudet trött hvilande emot handen. Jag har haft svar från dina förmän i LondonX, sade mr Clare. I betraktande af hvad som händt skänka de dig en månad till, innan du beslutar dig rörande det gjorda anbudet. : Frank vexlade färg och steg upp med nervös häftighet. Äro mina utsigter förändrade? frågade han. Komma icke mr Vanstones planer för mig att gå i fullbordan? Han sade åt Magdalen att han i sitt testamente hade sörjt för henne. Hon upprepade alla hans ord för mig;.hon sade att jag borde få veta allt hvad vi båda hade att tacka hans godhet och frikostighet för. Hur kan då hans död verka någon förändring? Har något händt? CVänta tills mr Pendril återkommer från Combe-Raven, sade hans far. Fråga honom — fråga icke mig. Frank fick alltid lätt tårar i ögonen; så äfven nu. Ni kan väl icke vara hård emot mig?