Aftonbladet – 26 juli 1862, sida 3

sade han mildt. SAllt hvad som kan göras kar blifvit gjordt. Inom högst tjugufyra timmar är saken afegjord. Kommer inte Såg mot all förmodan till hjelp inom denna tid, så måste jag beklaghgen säga er. alt ni bör bereda er på det värsta. Dessa ord sade allt — de voro profetiska från början till slut. Natten förgick och hon lefde ännu. Dagen kom och hon uthärdade ännu, ända tills klockan visade på fem. Vid den timmen hade tidningen om hennes makes död gäfvit henne det dödande slaget. Då den timmen åter kom, lät Gud af nåd henne återförenas med honom i ett bättre lif. — Hennes döttrar knäböjde vid hennes bädd, då anden lemnade den jordiska hyddan. Hon lemnade dem omedveten af derås närvaro, lyckligt och af barmhertighet känslolös för smärtan af deras sista farväl. Hennes barn öfverlefde henne tills skymningen kom och vestra horisonten redan I hide bleknat efter solnedgången. Då mörk:ret kom, flämtade och slocknade detsvaga, späda lifvet — bräckligt och matt från sin första början. Alt hvad som var af jord ;hos moder och barn läg denna natt på såmma bädd. Dödens engel hade utfört sitt sträpga värf — och de båda systrarne Me lemnede ensamma i verlden. I Forts. följer.)