Aftonbladet – 26 juli 1862, sida 2

AE ae lea a RE Mariestad om rektor Widell. ref om tionde allmänna landtbruksmötet. VI. (Från Afionbladets korrespondent.) Öfverläggningen om hafre-export-frågan ick sin färg hufvudsakligen genom de försök till utflykter på tullagstiftningens område som derunder förekommo. Omförmälande såsom fakta, att utförseln af hafre tilltagit högst betydlig mån under sednaste åren samt alltjemt är i stigande, hemställde pro;rammet i denna punkt: hvad inflytande denna export utöfvat på svenska jordbruket, och huruvida det ej vore önskligare om detta sädesslag hufvudsakligast blefve inom landet till uttodring användt. Man tog sig af denna frågas imnehåll anledning antyda att om införseln afladugårdsprodukter vore belagd med tull, så att dessa stode i högre pris inom landet, så skulle jordbrukarne derigenom uppmuntras att använda hafran till kreaturens utfodring i stället för att exportera den. Derigenom, hette det, skulle landtbruket utveckla sig på ett sundare sätt än hittills och landet slippa importera ladugårdsprodukter för 6 millioner, såsom nu förmäldes vara händeleen. Det var isynnerhet kongl. sekreter Nathorst, hvilken nu liksom ofta tillförene förfäktade dessa åsigter. De biträddes äfven af grefve Salza och rektor Henschen, hvarjemte bifallsyttringar från rätt många af öfriga deltagare i mötet antydde att landtbrukarne ännu ingalunda allmänt förmått inse den fria handelns natur och värde samt de stora fördelar som den nuvarande tullagstiftningen, specielt den i afseende på spannmål och lifsförnödenhbeter, tillskyndat landet i allmänhet och jordbruket isynnerhet. — Emellertid biträddes icke de nämnda protektionsiderna af alla som i frågan yttrade sig. Talare uppträdde äfven, hvilka, utan att förneka att det skulle vara ganska fördelaktigt om all den hafre, som exporteras, användes till utfodring af kreaturen, likväl ej sågo i hafreutförseln någon sådan riksolycka som man från andra sidan velat antyda. Hr Hedlund erinrade t. ex. att då man var temligen allmänt öfverens derom att vårt jordbruk gått betydligt framåt under de sednare åren, och att då detta skett oaktadt hafreutförseln, så låge deri ett ojäfaktigt bevis på att hafreutförseln icke verkat menligt på laadets jordbruk. Frågan vore i detta fall föröfrigt icke så mycket om hvad jordbrukaren bör göra, utan fastmer hvad han kan göra. För att slå sig på produktion hufvudsakligen af ladugärdsprodukter fordras en kapitalstyrka, som fertalet af våra landtbrukare sakna och de måste derföre för det närvarande odla hvad de ha råd till och försöka så småningom förbättra sin ställning. Hr Hediund anmärkte dessutom att uppgiften om en import af ladugårdsprudukter till värde af 6 millioner icke finge tagas alldeles efter bokstafven, då i detta belopp äfven inbegripes importen af brasilianska hudar, hvilkas behöllighet han trodde att man ej skulle bestrida. Han ville föröfrigt ej inlåta sig på tullagstiftningens område, då detta vore främmande för den behandlade frågan, menu kunde icke underlåta att uttala denöfvertygelse det orsaken dertill, att landtbruket hos oss gått framåt varit den, att jordbruksprodukterna varit fria från all tull. Man hade för öfrigt just i år haft ett slående bevis på nyttan af tullfrihet å spannmål, just för jordbrukare, ty det vore denna tullfrihet man haft att tacka för att landimännen, som i år behöft köpa råg, kunnåt erbålla den till skäligt pris. — Major Falk tillkännagaf att han vid verkställde rön funnit det vara större uträkning att fodra kreaturen med rappskakor än med hafre, och ansåg han att det skulle vara misshushållning att ej exportera hafren då detta bättre betalade sig. Professor Arrhenius uttalade den åsigt att om hafreodlingen mångenstädes verkade skadligt på jordbruket, så Jåge orsaken dertill i det förvända odlingssätt som användes, ty äfven detta sädesslag kan odlag så att jorden ej utsuges. Men man får då icke, såsom det nu sker på många ställen, endast oupphörligen flähacka och bränna. För öfrigt, så länge man exporterade säd, gjorde det detsamma hvad slags säd man utförde, ty samma missbruk kunna begås äfven med annan sädesodling. Ett faktum vore ock att hafren är ett för det vestliga Sverge särdeles lämpligt sädesslag. Professorn ansåg derföre att man på frågan skulle kunna svara att det utan all