Aftonbladet – 26 juli 1862, sida 2

hade gjort en af de qvinliga tjenarne, gåfvo henne blott den upplysningen att de voro i sina egna rum. Hon dröjde att gå till modrens sjukbädd för att säga några tröstande ord åt döttrarna innan hon lemnade dem för natten. Norahs rum var henne närmast. Sakta öppnade hon dörren och tittade in. Den knäböjande gestalten vid sidan af bädden var henne etttecken att Guds hjelp hade kommit den faderlösa till del i hennes djupa bedröfvelse. Tårar af innerlig tacksägelse fyllde miss Garths ögon då denna syn träffade hennes blickar; tyst tillslöt hon åter dörren och gick till Magdalens rum. Der återhöll fruktan hennes steg vid tröskeln, och hon dröjde ett ögonblick innan hon steg in. Ett ljud inne i rummet träffade hennes öra — det entoniga frasandet af en fruntimmersklädning, än längre bort, än nära, oupphörligt flyttande sig öfver golfvet — detta ljud sade henne att Magdalen utan rast och hvila gick af och an i sitt ensligarum, Miss Garth klappade på dörren. Frasandet afstannade, Idset vreds upp, och det sorgsna, unga ansigtet visade sig, stelt af stum smärta, De stora, ljusa ögonen stirrade tårlösa in hennes. Denna blick rörde djupt den gamla, trogna vännen, som hade värdat och älskat henne sedan hon var ett barn. Hon slöt Magdalen mt i sina armar. ?Ack, min stackars älskling?, sade hon, har, du ännvu inga tårar? O, att jag fick e dig såsom Norah! Tala tillfmig, Maglalen — försök att tala till mig.? Magdalen försökte att uppfylla hennes önkan och sade: Norah har inga samvetsförebråelser; hon. Jet var ej för att gagna hennes intresse,