Aftonbladet – 25 juli 1862, sida 3

skepparen L. sig tillhandlat och, för att pröfvalättheten af dess uppgifna falskhet, men utan angifvande då genast at sedelns misstänkta skick, uti flera vittnens närvaro lemnat i liqvid för någon förtäring å hr Löfs källare, hvarifrån den vidare på god tro lemnats i betalning tillb en laxbonde irån Elfkarleby. hvilken åter i sin ordning lemnat den till en handlande i Tierp, Jen der skulle hafva remitterat den till hr Söderman. Detta allt antages, men har icke inför rådhusrätten ledts i någon bevisning, med undantag deraf, att skepparen Lundblad å hr Löfs källare i betalning lemnat förstnämnda sedel samt först dagen derpå, sedan sedeln derifrån utlemnats, anmält det misstänkta förhållandet med densamma. Emellertid har cen sistnämnda sedeln, såsom förmenad vara den Lundblad lemnat å hr Löfs källare, blifvit af cen-tralbankdirektionen i Westerås förklarad falsk, hvilket ej ens rådhusrätten härstädes ansåg sig kunna afgöra. Flera vittnen hade afhörts i målet; hvilket i detta skick öfverlemnades till doms i går middag af stadsfiskalen Magni, hvilken sålunda saknade fog till några ansvarspåståenden emot Erikson och Wre!man, men deremot yrkade ansvar å Lundblad enigt Kongl. förordninsen om bedrägeri och annant oredlighet den T Sept. 1858, uti hvilket slutpåstående Mälarebankens närvarande ombud häradshöfdingen Abenius instämde, hvarjemte svaranden Lundblad, som bestred påståendet, yrkade ansvar å kassöreå G. Åberg derför, att han med öfvenygelse am en Mälarebankssedels falskhet ändock untgifvit den till inlemnaren och sålunda vållat dess förnyade cirkulation i allmänna rörelsen m, m., hvarefter målet utsattes att åter förekomma kl. 5e. m. När detsamma då påropades, gjorde svarandem Lundblad den anmärkning ewot rättens protokoll öfver vittnesmålen, a:t de afhörda vittnena alldeles icke, såsom protokollen innehöllo, på sin ed tagit att nu förevisade samt af central-lirektionen för falsk förklarade sedel vore densamma som sålunda tillförene mellan förenämnda personer och under angifvande af dess missvinkta beskaffenhet gått i handel såsom kuriosiet, utan att dessa vittnen fastmera uttryckligen förklarat att den förstnämnda sedeln varit fblank och ny, men denna nersmutsad och sönderrif-en, hvarföre de ingalunda: tilltrodde sig kunna bestämma identiteten mellan dessa papper. Efter denna rättelse af protokollet uppsköts målet till nästa måndag, då utslag skulle 1 saken meddelas. (Ups.) — Göteborg den 22 Juli. Ertappad rymling. Den i tidningen för sistlidne lördag omnämnde kronoarbetskarlen Carl Johansson, Skorpa kallad, som föregående dagen af rådhusrätten i Borås dömdes till lifstids straffarbete, men under natten beredde sig tillfälle att rymma jemte en annan fånge, förre skräddaren Magnus Eliasson, har i natt blifvit gripen af tre bönder i Härryda socken. Johansson, som var försedd med em knif, gick sina motståndare på lifvet under hotelse att Ssätta knifven i dem, men en af bönderna gjorde hastigt slut på striden, i det ham med en sten tilldelade Johansson ett slag i hufvudet, så att han måste bita i gräset, hvarefter han blef fasttagen och infördes hit i dag på morgonen, der han aflemnades till polisen, som införpassade honom till cellfängelsst. När Johansson anträffades var Eliasson ännu i hans: sällskap, men denne lyckades under tumultet och en af mörkret att undkomma, dervid ham dock måste lemna ett knyte, som innehöll ett. par stöflor och en hofiång, i sticket. Bönderna, som för deras visade uppmärksamhet och raskhet erhöllo af poliskammaren en beiöning af 10 rdr och dessutom äro berättigade till ett lika belopp af vederbörande, blefvo särdeles lifvade genom denna uppmuntran och sade sig vilja göra allt möjligt för att äfven knipa Jen andra skälmen. ——