Aftonbladet – 25 juli 1862, sida 2

vinna bifall. Mrs Vanstone. visade sitt god känonande genom ett leende. Då din far kommer hem, sade hon skola vi pröfva sanningen af din teckning Jag tror, fortfor hon, i det hon trött ste; upp från sin plats, Catt jag gör rätt om jar går in igen nu och hvilar mig på soffan till: han kommer. Det lilla sällskapet under portiken bröt således upp. Magdalen smög sig ut iträdgården för att höra förloppetaf Franks samtal med hans far. De tre andra fruntimren gingo tillsammans in igen. Sedan mrs Vanstone hade fått en beqväm plats i en soffa, leminad Norah och miss Garth henne för att hvila en stund och gingo sjelfva in i biblioteket för att se igenom det sist ankomna bokpaketet från London. Det var en stilla, klar sommardag. Värmen var något mildrad af en lätt vestlig vind; röster af arbetarne på ett fält i närheten ljödo gladt ända fram till boningshaset, tornklockan i bykyrkan slog alla qvarter, och ljudet kom sväfvande med vinden med en skär klang och starkare än vanligt. Ljufva vällukter från fältet och blomsterträdgården strömmade in genom de öppna fönsterna och fyllde rummen med sitt doft, och fåglarne i Norahs voliere a i öfra våningen sjöngo med fröjd i solskenet sånsen om sin lycka. Då klockan i kyrkan slog en qvart öfver fyra, öppnades dörren till förmaket och mrs Vanstone kom ensam gående ötver förstugan. Hon hade förgätves försökt att blifva ugn. Hon var för orolig att ligga stilla, att sofva. För ett ögonblick ställde hon sina steg fram till portiken, vände sig derpå om och såg sig omkring, obeslutsam hvart ion skulle gå och hvad hon skulle taga ig till. Medan hon ännu: tvekade, åIrog sig den halföppna dörren till hen1es mans arbetsrum hennes uppmärkamhet. Rummet tycktes vara i en belröflig oordning. Byrålådor stodo öpp ia, rockar och hattar, räkenskapsböcker