Aftonbladet – 25 juli 1862, sida 2

stillhet och sjöngo en sång af tacksägelse och lof till den döende dagen. Husets vanliga ordning, som blott för en stund hade varit hämmad, återtog med förfärande känslolöshet sin jemna gång. Tjenstfolket — betagna af fasa — togo sin tillflykt till. utöfvande af de sysslor som tillhörde denna stund af dagen. Betjenten började sakta duka middagsbordet. Huspigan satt besinningslös och tveksam med varmvattenkrusen för sofrummen uppställda i vanlig ordning bredvid sig. Trädgårdsmästaren, som fått tillsägelse att komma in till sin husbonde med rg på pengar som blifvit utbetalade enligt hans instruktion, sade att han måste göra sin skyldighet och lemnade dessa qvitton på utsatt tid. Vanan som aldrig ger vika och döden som aldrig skonar möttes här på spillrorna af mensklig lycka — och det var döden som fick stiga åt sidan. ; Sorgens tunga moln hade samlat sig öfver detta hem; visserligen voro de tunga, dock skulle de blifva ännu svartare. Klockan fem denna eftermiddag hade olyckans döfvande slag träffat det. Innan ännu en timma förflutit, följdes underrättelsen om mannens hastiga död af den öfvertygelsen att hustruns lif sväfvadei stor fara. Hon låg maktlös — en enka! på sin bädd; hennes och hennes ofödda barns lif lågo skälfvande i vågskålen, EA 7 En person var dock i besittning af sin sinnesstyrka — en styrande ande ledde och hjelpte i detta sorgehus. Hade miss Garths tidigare dagar förflutit lika lugnt och lyckligt som den sed-are delen at hennes lif hade gjort det vid CombeRaven, så skulle kanske äfven hon hafva örlorat all besinning vid dessa grymma oröfningar. Men guvernantens ungdom hade örgålt under pröfningar af många familjesorger och hon åtog sig sina bittra pligter ned det fasta modet hos en qvinna som har ärt att lida, (Forts.)