Aftonbladet – 24 juli 1862, sida 2

och hade återhållit ett öppet uttryckande af sin motvilja, ehuru denna känsla ännu i grunden var obesegrad. Miss Garth deremot visade ingen sådan eftergift för husets herre och fru. Hon hade hittills innehaft en i hög grad aktad ställning vid afgörande af alla vigtiga frågor inöm hemmet, och hon undandrog sig bestämdt att stiga ned från sin värdighet af undseende för någon förändring inom familjen, den må nu hafva varit aldrig så motbjndärde eller oväntad. Jag ber dig emottaga mina lyckönskningarX, sade miss Garth, hvars utseende och åtbörder — ja ända till tonen i hennes röst — uttryckte ett obestridligt och starkt ogillande af Frank; mina lyckönskningar och mina ärsäkter. Då jag ötverraskade dig under det idu kysste mr Francis Clare i paviljongen, så anade jag sannerligen ej att du endast utförde dina föräldrars afsigter. Min tanke om saken tiger jag med. Jag är endast ledsen öfver mitt tillfälliga uppträdande som hinder för den trogna kärleken, som synes hafva god trefnad i trädgårdspaviljongen, till trots för Shakespeares påstående om motsatsen. Anse mig för framtiden, jag ber, som ett undanröjdt hinder. Måtte du blitva lycklig! Miss Garths läppar tillslötos med en bestämd min, sedan hon hede yttrat dessa ord, och hennes ögon kastade olycksbådande, profetiska blickar in i den äktenskapliga framtiden. Häde Magdalens oro ej varit alltför stor för att tillåta henne sin tungas vanliga, fria brak, eå skulle hon i samma ögonblick fva varit tillreds med ett lämpligt, satiskt svar... Söm det nu förböjl stg, retanles hon blott af miss. .Garths förklaring. Ab, bevars! sade dhomw-och skyndade uppför trappan till sin systers rum.