Aftonbladet – 24 juli 1862, sida 1

FILET CUP da JUFTUUUTAaUSValeL OINSBKILILE I SINA öden och sina institutioner. Den officiella rapport. vi här nedan mn eddela, afgifven af engelske ambassadören i Turin sir James Hudson. till. grefve, Russell, lemnar ett intressant bidrag till det nuvarande Italiens. karakteristik, så mycket mer som den är affattad. i ett språk, som mera tillhör den förtroliga sorrespondensens än den formella diplomatiska depeschens. Hyad som.här i främsta rummet fäster appmärksamheten är den hos. alla klasser märkbara .belåtenlieten .medden nya dynastien. och. fillgifvenheten för.dess chef. Må vara att Victor Emannel icke just är den mönsterbild ef. kuvglighet, som en bildad nation skulle vilja för sig uppställa, men det talienssa folket, samlar sig enigt kring sin konung, emedan han itrots af alla sina ofullkomligheter troget och ärligt representerar hvad ingen af hans företrädare någonsin gjorde — folkets förhoppningar och intressen. Hela nationen har rest sig, på en gång bortkastande. icke blott. sina fjettrar, utan ock de åkommor och. den maitighet, som dessa lemnat efter sig. ,. Påfven förlorar allt mer och mer. sitt inflytande, icke derföre att hans . regering . blifvit. sämre än. förut, utan emedan de, vilka han vill beherrska, blifvit så mycket: bättre. . Men under .det den fria verksamhet, som röjer sig uti Italiens nyväckta politiska lif, framkallar beundran och sympati. hos frihetens vänner bland alla folk, ser. man :deremot en och annan stock, konservativ, med mulna blickar betrakta hvad som på halfön skett och hvad som der snart stundar. På alla. sådana kan med fullt skäl tillämpas. följande bittra men träffande yttrande auf Times om Englands tories i afseende på romerska frågan; -7Ar deras länge närda hat till påfvedömet endast verksamt, då det tjenar till förevändning att undonhålla från engelska katoliker deras medborgerliga rättigheter, men blir deremot sjelfva den romersk katolska kyrkan högst älsklig för deras ögon, då den ingår förbund med menniskoslägtets förtryckare?? Sir J. Hudsons bref är af följande lydelse: Neapel den 3 Maj 1862. tMylord! Jag har deniäran att rapportera till ers herrlighet att jag lemnade Turin den 28 April och reste på jernväg till Ancona, dit jag ankom kl. 1e. m. följande dagen Jag uppvaktades på aftonen af en stor,.mängd medborgare med; nationalgardets musik. Man ropade oupphörligt Viva rTalia una? Dagen derpå fortsatte jag resan till Foligno, der samma emottagande visades mig äfvensom följande dagen i Narni. Anblicken. afsstäderna i Markerna och Umbrien: ger tillkänna, att allt der vaknat till ett nytt lif. -Aneona förmår numera icke hysa den mängd menniskor, som skynda dit i affärer; det är nästan en alldeles ny stad, som nu der uppstår, Dockor och varf för handelsfartyg byggas der i stor.skala och med mycken. soliditet... Under -byggsad äro ire sammanhängande linier af detacherade fästen, ufmärkt stärka och fasta, hvilka äro ämnade att skydda staden. I hela orten från Ancona ända till påfliga. gränsen afvaktar. man med otålighet fullbordandet af de redan påbegyntaj-rnbanorna. -Ofantliga landsträckor äro besådda med säd; och skörden lofvar att bli mycket gifvande. Så snart man kommer till Tibern, förändras. scenen; då man inträder på det påfliga området, kommer: man in. i en ödemark: På bryggan öfver nämnde flod svajade franska fanan och en fränsk skyltvakt stod på post i denna önen. Ingen enda mensklig varelse. syntes till. utom en. bonde, hvilken gjorde tjenst som vägvisare till Civita Castellana, der bron i sex månader: varit nedfallen, och inga tecken till dess reparation voro synliga. Landets ödsliga utseende fort!ar ända tills man får Rom i sigte. Jag hade ej varit i Rom på mer än 25 år. Jag fann det i alldeles samma skickssom jag lemnade det, utom införandet af gaslysning och hyrvagnar; i alla andra hänseenden förr kte jag icke en skymt af färbättringar. I-ontrasten. emellan landet i Markerna oc! Umbrien, en fruktbar trädgård, prydd ned rika farmer och välhållna landthus, — Sch den kala campagnas; var slående; -; ifven mellan det verksamma och bullrancse lifvet i deras städer och det tysta afmätta trampandet i Rom. Det är klart att grundorsaken till dessa provinsers afskiljande var Roms oförmåga eller obenägenhet att hålla jemna steg med deras framåtskridande; Provinserna ha gått om -hufvudstaden och lemnat densamma långt efter sig. Rom kan möjligen hinna upp dem; men de komma aldrig att frivilligt återvände till Rom. Jag lemnade Rom den 6 dennes klockan 9 f. m. med ett extratåg och anlände hit på 10; timmar, efter att ha tillryggalagt nå; mil med extrapost. En: agent, från Roms hemliga polis åtföljde bantäget ända till romerska gränsen vid Ciprano. Jernbanan är väl bygdy och britisk skicklighet skönjes i en vacker jernbro af ansenliga dimensioner. Jag frågade jernvägstjenstemännen om huru det-förhöll ig med stråtröfveriet. De sade migyatt då arbetena börjades var det ingenting ovasligt att på en natt ett par hundrade jernvägsarbetare rymde, värfvade af en påflig agent att för 15 piaster på man under-en viss tid göra tjenst som ströfvare : men han tillade att alltsedan jernbanans fullbordande stråtröfveriet aftagit och numera nästan aldrig förekommer i närheten af banan. Det är jernvägarne, sade han, som gör en ände på stråtröfveriet. Man får ej förblanda stråtröfrarne med den jordbrukande befolkningen; de förra utgöra en klass för sig. Stråtröfveri har alltid egt rum i de neapolitanska provinserna. Uti de betyg som utfärdades för officerare i den bourbonska armen finner man alltid följande vitsord: Utmärkt sig för tjenster emot stråtröfvares. Den jordbrukande befolkningen är emot stråtröfveriet, och af,ett.ganska enkelt skäl, sade