Aftonbladet – 23 juli 1862, sida 2

märkte mycket annat. Men då du nu påminner mig derom, så tror jag verkligen med att inte Frank var synnerligen belåten med sin stora lycka — nej inte belåten alls. CUndrar du derpå, pappa? Ja, min vän, det gör jag verkligen.? Tycker du då icke alls, det är hårdt att blifva bortskickad för fem hela år; till ätt göra sin lycka bland afskyvärda barbarer; och under en så lång tid ej få se en skymt af sina vänner i fäderneslandet? Tror du icke att Frank skal sakna oss grufligt myc: ket? Tror du inte, pappa? Säg, tror du inte det? Sakta, sakta, Magdalen! Jag är något för gammar för att tåla vid att strypas för roskullaf dina långa armar. Men du:har rätt min lilla flicka. Det är ingenting i verldeh, som ej har sin skuggsida. Frank skall komma att sakna sina vänner i England — derom är intet tvifvel.e Du har alltid hållit af Frank, och han har alltid hållit af dig. Ja, ja, han är en god a en stilla, beskedlig gosse. Frank och jag hafva alltjemt kommit väl öfverens. 4I hafven varit som far och son med hvarandra, eller huru? Ja, just så, mitt barn.4 Kanske skall du tycka mera synd om honom sedan han är borta, än du nu gör det? Väl möjligt, Magdalen; jag vill ej be-! strida det. I sKanske skall du då önska att han hadej stannat uti Eogland. Hvarföre skulle han cke kunna stanna qvar i England och lyckas lika bra här, som om han reser till Kina? ?Min lilla ban Har inga utsigter i