Aftonbladet – 23 juli 1862, sida 2

Hå, hå! detta är affärer så att det för slår! sade han. Hurnu, Magdalen? Hvad har du fått i ditt lilla tokiga hufvud?! SJag vet icke rätt, papja. Vill du inte svara på min fråga? Det vill jag, så vidt jag kan det, min lilla flicka; men du gjorde mig nästan yr i hufvudet. Nå ja, jag vet inte — jo, jag kan väl tro att jag förr eller sednare får låta dig gifta dig — nemligen, om vi kunna finna en god man åt dig. Huru ditt ansigte brinner! Lyft är hufvudet och låt vinden svalka dig. Du vill det icke? Nåväl — gör som du sjelf tycker. Såvida tala om affärer?, betyder detsamma, som att kittla dit kind mot min polisovg, så har jag ingenting att invända deremot. Gå på nu min vän. Hur låter nästa fråga? Låt oss snart komma till saken. o Hon var dock allför sann qvinna för att göra någonting sådant. Hon krioggick fintligt den afgörande punkten och beräknade alståndet med en makalös skarpsynthet. Vi blefvo alla bra förvånade i går — säg pappa, blefvo vi ej: det? Frank är förunderligt lycklig, eller huru? ? Han är den lyckligaste gynnare som jag någonsin har sammanträffat med, sade mr Vanstone. Men hvad har deita 1 VR att göra med dina affärer. Jag vågar tro alt du vet hvad du sjelt vill, men fördömme mig om jag begriper någonting! Hon vågade sig ett litet steg närmare. SJag gissar att han kan komma att göra lycka 1 Kina? sade hon, SDet är ganska låvgt dit, eller huru? Märkte du, pappa, att Frank såg ganska nedstämd ut i går? 2Jag var så öfverraskad af den der nyheten, sade mr Vanstone, och blef så yr i hutvadet då jag fick se gamla Clare sticka sin hvassa näsa inom min dörr, att jag ej