INTET NAMN. Ar WILKIE COLLINS. Niospe KAPITLET: Tre månader förflöto. Under denna tid stannade Frank i London, upptagen al sin nya befatining, och skref emellanåt till mr anstone, för att meddela underrättelser om sig, som han hade lofrat. Hans bref vittnade ej om någon beundran för handeldg och de göromål som tillhörde den. Han förklarade sig ännu vara brydsamt osäker i räkning. Han var äfven nu mer än någonsin öfvertygad — sedam det beklagligtvis var för sent — att han skulle hafva föredragit -ingeniöryrket framför handeln. Tul trots för denna öfvertygelse, till trots af oupphörlig hufvudyvärk, förorsakad af Hans sititaude på en hög kontorsstol, lutad öfver huivudboken, i en instängd oeh ohel-sosam luft; till trots för fullkomlig saknad at umgängesbekanta och hastiga frukostar, och däliga middagar på källare, var han regelmessigt tillstädes på kontoret ach alltid flitig vid sitt arbete. Chefen för det: depariement der han arbetade kunde iniyga desamma, om någon bekräftelse på Hans uppgifter vore af nöden. Sådant var i allmänuhet. brefvens innehåll, och Franks korrespondent och Franks far voro af lika skiljaktig öfvertygelse om dem som vauligt. Mr Vanstohe godkände dem som bevis på en säker utveckling af brefskrifvarens degbghet och goda grundsätser. Mr Clare såg på sitt egendomliga sätt saken fran en motsatt synpunkt. Dessa Londons män, sade han, låta ej lura sig af oduglingar. De 5) Se A. B. n:r 154, 155, 157—159, 161—164.