Aftonbladet – 21 juli 1862, sida 3

SE SR re ms Jr NR RA rn ock behåller hon dem för sig sjelf, hvilken åtgärd än mera stegrar den rådande ovissheten och oron i sinnena. Handlar det väl för närvarande i ordets egentliga mening om unionens vara eller icke vara? Segrar MClellan och rycker han in uti Richmond, så är fälttåget, och dermed i hufvudsaken kriget, slutadt i östern; men förmår han deremot ej framtränga till James River, så är sannolikt hela hans här fången, och unions regeringen har icke blott ingen ny armt att ställa emot fienden, utan dertill att vänt: en europeisk intervention och en skymflig fred. Det förödmjukande i den närvarande ställningen är att en tillfällighet gjort slag i saken, att den stora afgörande batalj, som skulle förkrossa rebellionens hufvud, ej är annat än ett hazardspel, hvarvid någon oför utsedd småsak kan gifva utslaget. Ja tili och med i lyckligaste fallet går fienden så-1 som jemngod motståndare ur striden, under det han i verkligheten står ett sekel efter Norden i vetandets alla grenar, i fredens alla konster, ja till och med i de ekonomiska elementarbegreppen. Det är svårt att ur de hvarandra motsägande berättelsernas kaos kunna klart uppfatta och redogöra för de vigtigaste krigstilldragelserna. MClellan skall redan för åtta dagar sedan hafva beslutat att Deg sin operationsbasis från Pamunkey och YorkRiver tillvJamesfloden. Han hade påtagligen öfvertygat sig om att hans högra flygel var alltför mycket blottställd för fiendens anfall och att hans stridskrafter icke vorol tillräckliga till utförande af hans dittills följda plan, att kringränna och småningom innesluta Richmond på norra och östra sidorna. Kastade han sig deremot med sin armå till James-River, så kunde han räkna på kanonbåtarne samt kunde hoppas förena sig med Burnside, hvilken från Norra Carolina var på marsch till Petersburg. För detta ändamål lät MClellan redan i förra veckan inpacka sina förråder af lifsmedel och ammunition i White-House och West-1 point samt föra -dem utför York-River ned uti Jamesfloden. Den 25 Juni fremsköt han Kearneys division två engelska mil för att: fördrifva fienden ur en del af White-Oakträsket och föra sin armå från ChickahominyträskKen, hvarest de lidit alltför mycket af febrar och andra sjukdomar. Från denna. nyvunna ställning, som ligger ungefär 6 en: gelska mil öster om Richmond, kunde MClellan så att säga skåda in uti fiendens hufvudstad. Separatisterna märkte dock). genast sin motståndarns afsigt och angrep : den 26 omkring klockan 2 på eftermiddagen MClellans högra flygel, som stod i grannskapet af Mechanicsville, på marsch: till Hanover-Courthouse. Striden fortfor denna dag sju timmar utan att blifva afgjord. De under MOlellans beföl ståendel unionstruppernas förlust varföga betydande, l emedan de voro betäckta af grafvar och förhuggningar. Dagen derpå i morgongry: vingen förnyades träftningen, men afbröts redan omkring klockan 9, då MClellan gaf befallning till återtåg, oaktadt truppernas vefälhafvande officerare bönföllo att få bibehålla sin ställning, hvars försvarande de ansågo sig vara fullt vuxna, hvilken begä ran generalen kategoriskt afslog. Unionisterna drogo således ungefär en svensk mil långsefter venstra stranden af floden Chicka hominy och stötte i grannskapet af Newbridge på unionshärens center, hvilken snart älven angreps af rebellerna. Hvad som derefter blifvit af unionshärens högra flygel och center, om de slagit sig igenom eller blifvit afskurna, vet man ännu icke, emedan telegrafdepescherna upphört med morgonen den 28 Juni. Blott så mycket vet man genom ögonvitinens utsago, att fienden genom sin raska rörelse lyckats tränga sig mellan Yorks-River och unionshären. MOlellan sjelf förlade sitt högqvarter från WhohiteHouse till Savage-stationen, söder om New bridge. Alla derefter följande rörelser äro oredigt beskrifna och öfverhufvud alla tilldragelser sedan aftonen den 27 äro insvepta i ett ogenomträngligt mörker. Om, såsom halfofficiella berättelser förmäla, blött utförandet af M Clellans plan, förläggan det af unionsarmåns operationsbasis till James River, varit afsedd, så låter det dock ej så lätt förklara sig, hvarföre särskilda truppafdelningar fattats af en panisk rörskräckelse och hvarföre hela armåen kunde sväfva i fara samt krigråd blifvit hållet af tre eller fyra af armåns bästa talanger, för att rådpläga öfver hvad som nu vore att göra. Hvarföre hålla ett dylikt krigsråd; om allt gått efier M Clellans plan? MClel: lan, som var rätt belåten med första bataljdegen, skall, enligt några officerares berättelse, andra dageu hafva varit alldeles ur sinnig. Således måste icke allt hafva gått efter generalens önskan. Och hvarföre förbjuder regeringen under bela två dagar of fentliggörandet af ala underrättelser från krigsekådeplatsen? Man brukar dock ej för hemliga underrättelser cm lyckade operationer och segrar. Fullkomligt afskuren från sin återtågsoch operationslinie, måste MClellan framtränga till James River och der stöda sig på sina kanonbåtar samt transportoch proviantskepp, emedan hans soldater ej egde större lifsmedelsförråder, än de medförde i sina tornistrar. Skall detta djerfva företag. eller rättare denna förtviflans kupp lyckas? Det saknas för närvaraede erforderliga upplysningar, för att kunna försöka ett svar på denna fråga. I alla händelser bereder man sig, här på det värsta, och skall ej öfverraskas, om MClellan skulle. nödgas kepitulera, Men följderna af en såtlan olycka skulle: blifva förskräckligare, än att man nu ens skulle kunna öfverskåda dem i hela deras förfärande vidd. Till denna sorgliga spänning. sällar sig ytterligare sorgliga budskap från nästan alla delar af landet. General Hunter har ej I kunnat bibehälla James Island framför Char