Aftonbladet – 19 juli 1862, sida 3

Om sättet ali fra Bellmansdagen. Till Redaktionen af Aftonbladet. Då den vackra fest, som årligen unde namn af Bellmansdagen firas å Stockholms boernas älsklingsplats, nu enart infaller, te ger sig insändaren friheten hemställa ti! styrelsen för sällskapet Par Bricel om dc icke vore skäl att gifva denna fest en mer folklig, glädtig och för den stora allmänbe ten lifvande karakter än den under sednar: åren egt. Det är godt och väl att en elle ett par musikkårer epela vid Bellmansro men hvarföre, då nämnda sällskap ha en ypperlig sångkör, icke låta denn till mera hugnad för en större ullmänke utföra sina vackra sånger? Insändaren vi! minnas att detta fordom var brukligt, oc huru en stor del promenerande de sednar Beilmansdagarna tåligt, men fåfängt, förb: dat en sådan uppenbarelse af sällska devotion för sin stiftare. Det synes var föga lämjligt att en dag, då hela Stock holms befolkning villi fria naturen med glädj fira minnet af nordens störste sångare, de sällskap, som i detta minne har sip egentlig betydelse och sammanhållning, skall stäsg: sig inne till ett helt vanligt dryckesleg. Stockholm, som är i total saknad affolk nöjen, eger icke ens det för själ och sinn: uppfriskande element, sov, genom närve ron af en stor skara bildad ungdom, ingi i andra hufvudstäders folklif: att endast si: och gå, hvartill Djurgårdens nöjen för nä varande ioskränka sig, kan just icke gifv: mycken fröjd, än mindre anses synnerlig lifvande för en festdag. Men om sällske pet P. B. med sin berömda sångkör, alter nerande med en musikkår i spetsen. låged pp från sin samlingsplats å Blå Porten elle ovilla till Bellmans byst och der utförde några af sina vackra sånger, skulle derige nom ej blott en värdig hyllning egnas så garkonungen, utan sällskapet äfven visa hafva rätt uppfattat den anda, som lifve honom och skapat hans odödliga diktverk.