Aftonbladet – 19 juli 1862, sida 2

res bostad, och att han i denna föga lof vande lokal hade hittat en nyhet af stort eh öfverraskande intresse för familjen vid Combe-Raven. 4 Då mr Vanstone denna förmiddag kom in i filosofens arbetsrum, hade han träffat denne änna upptagen af sin sena frukost och med ett öppet bref vid sidan, i stället för den bok som vanligtvis alltid låg tillhands vid hans måltider. Han höll upp-brefvet i samma stund som han fick se sin gäst och började tvärt samtalet med att fråga mr Vanstone om hans nerver voro starka, så att han kände sig mäktig att tåla öfverraskningen af en förvånande nyhet. Nerver? 4 upprepade mr Vanstone. Gudskelof! jag har icke alls reda på mina nerver. Har ni något att berätta mig — det må vara öfverraska: de eller ej, så låt mig höra, och det genast.4 r Clare höll upp brefvet litet högre och betraktade sin gäst med rynkad panna tvärs öfver bordet. Hvad bar jag alltid sagt er?4 frågade ban med sin trumpnaste och högtidligaste min. Mycket mer än hvad jag skulle kunna minnas, svarade mr Vanstone. Såväl då ni varit närvarande som fränvarande, fortfor mr Clare, thar jag alltid påstått, att det enda fenomen af vigt, som nutidens samhällslif har att framvisa, är den oerhörda iramgång narrar hafva. Visa mig en menniska som är en narr, och jag skall visa er ett sarchälle som ger denne högligen gynnade personlighet nio tillfällen af io till lycka, medan det missunnar den visaste man i verlden det tionde tillfället. Lasta er blick hvart ni vill, så skall ni på hvarje högre plats finna en åsna som sitter trygg för att kunna rubbas, vore det och af de