Aftonbladet – 19 juli 1862, sida 2

liberala åtgärder, men han lät belägringstillståndet i Polen fortfara. Han kallade Wielopolsky till Petersburg och gaf honom vedermälen af sin nåd, men han entledigade honom på samma gång från dess embete :och anförtrodde Polens förvaltning föret åt grefve Lambert och derpå åt general Liders. Båda voro ur stånd an lugna det upprörda landet. De nationella demonstrationerna upphörde icke, folkets passiva motstånd fortfor, Polens revolutionära anda fann eympalier till och med bland officerarne i de ryska regementen, som hålla konungariket besatt, och general Liders träffades efter all anledning af en rysk kula. Nu beslöt kejsaren att öppet följa Wielopolskys program, och hans broder Konstantin skall bereda vägen för denna nya olitik. F Har väl denna försonande politik utsigt att vinna framgång? Storfursten Konstantin har icke under gynsamma förhållanden inträdt i sitt embete. Det mordförsök, hvarmed han i Warschau emottogs, må ha varit en enskild lönmördares verk, men i sina följder måste det utöfva en återverkan på hela landet. Den nye vicekonungen sade visserligen de de, .utationer, som lyckönskade honom till hans räddning, att han ej till: räknade polska folket den sorgliga tilldragelsen samt att de afsedda reformerna härigenom icke skulle förhindras, och detta kan väl ha varit hans ärliga mening; men han har likväl icke afböjt vidtagandet af en mängd godtyckliga preventivåtgärder i anledning af mordförsöket, Mördaren greps på färsk gerning och förnekade all slags förDiidelse med andra; men i trots häraf betedde sig polisen emot. Warschaus invånare som om de alla tillhört ett röfvarband. Ej nog med att under natten på blotta misstankar en mängd personer arresterades, att ryska regeringens polisagenter anhöllo och visiterade alla på gatorna förbigående, blef äfven dagarne derpå kommunikationen emellan staden och den kringliggande nejden hämmad, man lemnade polisraseriet fria tyglar, frånryckte fredliga fotgängare deras käppar, hvilka sönderbrötos; man anhöll de personer, som gingo för fort, påskyndade dem som gingo för långsamt 0. s. v. i Härigenom kommer storfursten redan på förband i en obehaglig ställning till den polska befolkningen. Han begynner sin regering med en skärpning af samma belägriu si tillstånd, som nu i 30 år trycker Polen och isom der gjort ryssarne så hatade. Dermed i kan han ej vinna polackarnes hjertan, icke väcka några sympatier för Wieolopolskys reformer, icke upphäfva motsatsen emellan det revolutionära och reformpartiet. Men det är mer ät tvifvelaktigt huruvida i Wielopolskys program kan under sakernas i nuvarande ställning göra tillfyllest. Marki:gen är på sitt sätt nationelt sinnad; han ön!skar för Polen en viss sjeliständighet, men !har härvid mera Rysslands anspråk i sigte län sina landsmäns behof och fordringar. t Den ryska suveräniteten får ej antastas och i det nationella elementet öfverhufvud taget : mera träda i bakgrunden. På grundvalen af ett förfaskadt representationssystem vill han införa sociala och politiska reformer, I förbättringar i undervisningsväsendet, i jordbruket 0. 8. Vv. Allt detta är värdt erkännande, men passar ej rätt väl för ett land, der nationalha;tet är uppstegract ända till ytterlighet. Det är samma system som för österrikarne mer än en gång misslyckades i Lombardiet. Polackarne, d. v. s. det revolutionära partiet blaod dem, fordrar oafhängighet af Ryssland, vill ej mer ha några ryska trupper, inga ryska embetsmän qvear i landet. Så länge dessa äro qvar är ingen utsigt till em verklig försoning. Och härmed äro likväl för ingen del polackarnes nationella fordringar uppfyllda. De hafva icke förgätit att deras land en ång var-vida större. På de afderasstamörvandter bebodda provinserna Littbauen, Podolien, Volhynien, hvilka Ryssland tagit från konungariket Polen, göra de lika be: stämda anspråk som italienarne på Venedig och Rom. Och i dessa polsk-ryska provinser råder enahanda stämning. De försmäkta allesammans under ett tryckande undantags: tillstånd; ty kejsaren undanhåller från dem de reformer, som stora och lilla Ryssland fått tillgodonjuta. Hvad frågar väl den polska adelsmannen, hvad frågar väl de föga bildade bönderna och landets varmhjertade vinnor efter Wielopolssys förbättringar? e finge ju efteråt likasom förut förarga sig öfver ryska uniformer, öfver de ryska fär gerna på slagbommarne, och icke få bära sins egna kokarder. Efter vårt förmenande gåfves det för storfursten Konstantin blott -en möjlighet att vinna framgång — en möjlighet, som vissewligen innebure ett förräderi emot hans broder. Han kunde nemligen öfvertaga rollen af en polsk Victor Emanuel och samla alla polska folk under sin fana. Man fruktar något dylikt i Wien, der man alltid med det finaste väderkorn uppvädrar hvarje nationel rörelse. Men om storfursten hyser dylika planer, så får han ej inleda dem dermed, att han i egenskap af kejserlig rysk ståthållare oktrojerar halfva reformer. K. M:t har den 9 innevarande månad förordnat underlöjtnanten vid Norra Skånska infanteriregementet B. A. Ridderborg. att, med oförändrad tjenstgöringsskyldighet vid: regementet, tillsvidare vara ölverbefälhaf-: vare för Lunds universitets frivilliga skarp