Aftonbladet – 19 juli 1862, sida 2

sina nyheter först åt Magdalen och sedan vid hemkomsten åt sin hustru och åt miss Garth. Han. var en alltför litet skarpsynt mean att märka till hvilken hög grad Mog: dalen såg bestört ut och att miss Garth syntes blifva förnöjd vid hans berättelse om Franks medgång. Utan att misstänka något fortfor han att tala om saken ända tills klockan ringde för familjens lunch?, och då först märkte han att Norah icke var tillstädes. Sedan alla hade samlats vid bordet, skickade hon ned ett bud för att säga det hon för en plågsam hufvudvärk måste stanna ne i sitt rum. Då miss Garth kort derefter, gick upp för att berätta nyheten om Frank, tycktes Norah, besynnerligt nog, blifva föga tröstad deraf. Mr Francis Clare hade förut en gång rest bort, invände hon, och hade kommit tillbaka igen. Han skulle måhända återkomma nu med, och detta förr än någon af dem trodde. Hon sade intet vidare I detta ämne; icke ett ord undföll hennes läppar rörande uppträdet i parken. Hennes oöfvervinneliga förbehållsamhet tycktes hafva tilltagit i SA alltsedan utbrottet på morgonen. Sednare på dagen, då hon iräffade Magdalen, var det liksom ingenting hade händt; ingen formlig försoning ägde rum dem emellan. Det var en af Norahsegenheter att skygga tillbaka för öppet invåsagna försoningar, men alt med en viss varsamhet i tysthet ingå dem. Magdalen såg ganska tydligt af hennes blickar och hela henneg sätt att hon för första och sista. gängen hade uttalat sin mening. Bervekelsegrunden till hennes blifvande handlingssätt må nu hafva varit stolthet, dåligt lynne, misstroende till sig sjelf, eller öfvertygelse ut ej kunna verka något godt — saken var mellertid gifven: Norahjhade beslutat att ör framtiden hålla sig passiv.