Aftonbladet – 19 juli 1862, sida 2

neralen Beauregard, som obestridlgen är rebellernas utmärktaste härför-.re, sjelf ledt det mot MClellans här riktade förkrossande slaget, men det synes vara alldeles otvifvelaktigt att största delen af hans förut vid Corinth förlagda här ankommit till rebelllägret vid Richmond, och sålunda gifvit separatisterna en så betydande öfvervigt, att de med hopp om framgång kunde framkalla en afgörande hufvuddrabbning. Hvad som är orsaken dertill att öfverbefälhafvaren för den i trakten af Corinth opererande unionshären, general Halleck, ej lyckades förhindra denna Beauregards operation är ännu en gåta. Hade han med hela sin här rföljt den från Corinth uppbrytande rebellhären och sålunda hotat rebell-lägret vid Richmond, så ekulle sannolikt separatisterna ej vågat leverera ett fältslag med en så stark fiende i ryggen. Engelska tidningen Morning Post yttrar sig som följer om unionshärens nederlag vid Richmond: Om man kastar en blick på kartan måste man bli slagen med förvåning öfver det oerhörda öfvertag denna seger bereder separatisterna. De hafva derigenom tvingat sina motståndare att alldeles förändra deras operationsplan. Före bataljen var unionsarmåens basis stödd på Yorkfloden; de innehade White House vid Pamunkey, som några mil nedanför förenar sig med Yorkfloden och dit de fingo skickade de förnödenheter de behöfde. Denna kommunikationslinie är nu alldeles afskuren. Det förvånar oss ej aft höra att tslegrafförbindelsen mellan stora norra armån och regeringens säte har blifvit tillintetgjord. Den enda vägen för unionisterna är nu öfver Hampton Road och Jamesfloden. MOClelians styrka är nu indrifven i ett hörn, hotad på två sidor af en talrik armå, uppblåst öfver sin seger, och med en bred och djup flod i sin rygg, öf-er hvilken det blir omöjligt för den att kunna retirera i händelse så skulle behöfvas. De konfedererade tycktes vid postens afgång sinnade att på allt sätt söka draga nytta af sina vu; a fördelar, och det är ingalunda csannolikt att nästa post underrättar 088 Om att unionsarmån, så stor den än är, blifvit tvungen att sträcka vapen. Förstärkningar kunna ej erhållas annat än medelst transport uppåt Jamesfloden. MDowells armå, hvilken, såsom vi riktigt gissade, aldrig förenat sig med MClellans, står fortfarande qvar på vägen till Washington. Med denna skola förena sig de divisioner, som hittills kommenderats af generalerna Banks och Fremont under befäl af general Pope, hvilken 4skall operera mot Bichmond.4 I fall så sker blir det åtminstone icke i förening med MClellan, ty den dem emellan liggande terrängen är SÅ af de kon: federerade. Icke kan heller den sistnämnde generalen hafva mycket hopp om hjelp från general Burnside, hvars framryckande från Norfolk till södra Richmond hvarje dag väntades. Burnsides styrka är ej mycket be: tydlig och skiljd, som den blir från MClellans genom Jåmesfloden, är den utsatt för mycken fara. Praktiskt taladt kan Richmonds belägring anses slutad; ty den belägrande armån är sjelf i det största trångmål. MClellan må behålla sin nu intagna position, men det synes osannolikt att han skulle kunna blifva i stånd att återvinna den terräng han förlorat. Det tjenar emellertid ej till något att i eft fall sådant som detta spekulera öfver rörelser af generaler, som ej någonsin förmått lägga i dagen något prål på synnerlig skicklighet. En batalj har levererats samt satt på sel en af de största armeer som någonsin ryckt i fält. Den har varit blodig, det är otvifvelaktigt, ochi sanning är telegrafens ovanliga tysmad rörande antalet fallne i sig sjelf förfärande.? RR Rö