Storfursten Konstantins uppträdande Polen såsom viceckonung och en slags re formator har i förening med de revolutio nära rörelserna i kejsareriket och den af pol ska nationen iakttagna lugna men ingalundt tvetydiga hållving gjort att verldens blicka i dessa dagar mer än vanligt varit riktade ät detta håll. Om de utsigter störfurster kan hafva för genomförandet af den plan som anses utgöra föremålet för hans sänd ning, den nemligen att medelst en och an nan eftergilt söka försona polska folket met czarväldet, ytirar sig ett tyst lverar tac på följande sätt: s Storlursten Konstantins utnämnande til vicekonung eller ståthållare i Polen bevisa att ryska regeringen har beslutat sig till at gentemot den revovlutionära anda, hvarafko nungariket är lifvadt, beträda en försonande politiks bana. Redan i den omständighe ten att en kejserlig prins ställes i spetser för Polens förvaltning skönjes kejsar Alexan der Il:dres benägenhet att åt landet med gilva en större sjelfständighet än åt de öf riga provinserna i siit rike. Men ännu mer: betecknande är den till Polen sända fursten: personlighet samt de särskilda förhållanden. under hvilka man åt honom uppdrog ståt hållareskapet. Storfursten Konstantin anses i Rysslanc som den Jörnämste representanten för den re: formpolitik, hvilken hans äldre broder kej saren redan inledt eller sökt inleda. De må lemnas derhän huruvida han verkligen, säsom man nyligen påstått; med efteriryck förordat en rysk konstitution. Men visst är, att det i hela Ryssland icke finnes någon ifrigare förespråkare för bondemancipationen än storfursten, att han i anledning af denna bondemanecipetion stötte sig med den i riks: rådet representerade reaktionära adeln, samt att han för att lugna sinnena af sin broder skickades för en längre tid på resor. Det rykte för liberalism, hvaruti storfursten stär, emotsvaras af det mandat, som han till Polen medfört. Hen skall der bringa till verkställighet markisen Wielöpolskys program, och man har för detta ändamål gifvit honom bemälde markis till .biträde. Detta program har länge legat hosokejsejen innan han kunde besluta sig för dess fullständiga antagande. Han antog enstaka