Aftonbladet – 18 juli 1862, sida 3

voro böjda nära intill hvarandra och samtalet fördes hviskände dem emellan. Deras utseende bar ett uttryck af lycka och skönhet, som ingaf Norah ökade misstankar. Vid hennes åsyn. studsade båda och stannade. Frank tog med ensförvirrad min af sig hatten och vände om åt det håll der hans fars. boning låg. .Magdilen gick att möta sin syster, under det att hon bekymmerslöst svängde -sin-chopslegna parasol af och an och muatert gnolade några takter af. den ouvertyr som föregående afton hade gifvits innan ridåen gick upp. SÄr tiden redan: inne för vår luneh! ? sade hon och såg på sin klocka, Nej; det kan ej vara möjligt? N cHafva du och mr Francis Clare varit allena i parken alltsedan klockan tio? frå gade Norah, E — Mr Francis Clare! Hur löjligt kruserlig du är! Hvarför kallar du honom icke Frank? Jäg gjörde dig en fråga, Magdalen. eHimmel, hur mulen din panna är denna dag! Jag är väl i onåd, kan jag förmoda. Har du inte förlåtit mig ännu, emedar jag imiterade dig igår afton? Jag kunde ej bjelpa det, min vän; jag skulle icke hafva kunnat göra rågoöting at Julia, om jag ej hade tagit dig till min förebild... Detta var ju blott och bart för att konstnärligt kunna fylla-min rol. Jag skulle i ditt ställe hafva känt mig smickrav öfversen.sådan utmärkelse, Hade jag varit i ditt ställe, Magdalen, så skulle jag två gånger halva tänkt på saken, innan jag härmade min syster inför ett talrikt sällskap af främlingar. Detta var. just ett:skälhvarförjag gjorde det — ett fällskap af främlingar — har skulle de kunna känna igen dig? Se så. var fu icke missnöjd, Norah! u är åtta år äldre än jag — då bör du gifva mig