Aftonbladet – 18 juli 1862, sida 3

Du ärså häftig, sade hon, soch så olik dig sjelf;-att jag FR känner oe dig. Ju mera tålig jag är, desto flera hårda ord får jag för min möda. Du har fattat ett blindt hat-till Frank, och du är oförnuftigt missnöjd ja mig derför att icke jag också vill hata honom... Rör ej min hand; Norah, du: gör mig illa.? Norah sköt förakthgt handen: ifrån Big: Ditt hjerta skulle jag aldrig kunna röraX, sade -hon3 och efter dessa ord vände kon hastigt Magdslen ryggen. Det-blef en minuts tystnad. Norah stod orörlig qvar.Magdalen såg på henne förvirrad, tvekade och började ensam gå fram åt boninghuset, ; Men på den punkt, der gångstigen krökte sig, stannade hon och såg sig oroligt tillbaka. Ack; ack, tänkte hon vid.sig sjelf, Shvarför gick inte Frank, då i Brog ät honom :derom? Hon blef vill och återvände några steg. Der står Norah, lika envis och rädd om sin värdighet söm alltid: Hon stannade åter. CHvad bättre kan jag väl göra? Jag afskyr oenigHet; spgplror att jag bör stifta fred. on gick ända fram till sin syster och vidrörde hennes axel. Norah stod dock lika stilla. Vers Det är ej ofta hon blir så här häftig, tänkte Magdalen, i det hon åter lade Handen på systerns arm; men så länge Hon är ond, då det någon gång Känder... Seså, kom, Norah! sade hon, Och gif mig en kyss och låt oss vara vänvner..: Huru? vill duinte tillåta mig att kyssa dig annorstädes än i nacken? Nåväl, det är en mycket vacker nacke, mycket bättre värd att kyssa än min — och derför kysser jeg dig nu, om äfven mot din vilja ! s (Forts. följer.)