Aftonbladet – 18 juli 1862, sida 3

qvist från ett träd i närheten fattade hennes schalzzhon vände sig häftigt om, bröt af den joch ;kastade den på marken. . Hvad rättighet har du att fråga mig?4 utbrast hon hastigt: Hvad intresse kan det hafva för dig, omjag tycker om Frank eller icke? — I det hon sade dessa ord, steg hon oförmodadt fråm för att gå förbi sin syster och återvända hem. Men Norah, som . blef allt mera blek, stängde vägen för henne. Om jag också skäll hålla dig qvar med våld, sade hon, Xeå skall du stanna och höra mig. Jag har varit uppmärksam på denne Francis Clare och jag känner honom bättre än du. Han är ovärdig: ett enda ögonblicks djupare känslav hos: dig; hansär ovärdig vår käre, gode, vänlige fars wälvilja. En man med några orundsatser, någon heder och tacksamhet skulle ieke hafva ålerkommit såsom han, med skam —ja, med skam, till följd af sin båglösa försummelse af sin pligt. Jag be: traktade honom, då den vän, som hade varit mera än.en. far för honom, uppmuntrade och förlät honom med en godhet, som han ej var värd; jag bevakade hans ansigte och jag såg deri hvarken blygsel eller -bedröf: velse — jag såg intet annat uttryck deriän en hjertlös belåtenhet. Han är sjelfvisk, otacksam, oädel — han är blott tjugo år och har redan en lågsinnad ålderdoms säm.sta fel. Och detta är dun man, som jag inner dig möta i hemlighet — den man, som -har ett så högt värde i dina ögon, att du ej vill lyssna till sanningen om honom ens från mina läppar! Magdalen, detta sluar olyckligt! För Guds skull, tänk på hvad ag har sagt dig. och segra ölver dig sjelf innan det är för gent! Magdalen såg på henne med oförställd väpnad.