Aftonbladet – 18 juli 1862, sida 3

exempel af-godt och -försonligt lynne. Jag vill gifva dig exempel al uppriktighet... Det gör mig mer bedröfvad än jag kan beskrifva, Magdalen, att möta dig så som jag nyss gjorde det! Hvad är det att förundra sig öfver? Du möter mig i parken vid vårt hem, under-samtal Om sällskapsspektaklet, med min fordna lekkamrat, som jag har kännt sedan jag ej var längre än denna parasol. Och delta är förskräckligt opassande, icke så? Honni .soitqui mal y penses Du fordrade för ett par minutersedan ett svar — se der har du det, min vän, på den utsöktaste fransyska.X Jag talar allvarsamt om denna såk, Magdalen. Derjå: tviflar. jag icke alls. Ingen kan gerna anklaga dig tör att skämta. cJag är djupt bedröfvad... CAck, för all del! ii Det tjenar tillintet att afbryta mig! Det är för mig en Samvetssak att säga dig — och jag vill säga dig — att det bedröfvar mig att-sehur: denna förtrolishet växer. Det bedröfvar mig att finna ett hemligt förhållände. redan ega rum emellan dig.och mr Francis Clare.4 Stackars Frenk, vad du måtte hata Honom! Hvad i all verlden har han gjort, som så har kunnat förtörna dig?4 Det syntes att Norahs sjelfbeherrskning började gifva vika. Hennes mörka kinder slöddey de fina läppsrne darrade innan hon iter började tta agdalen egnade vida mer. uppmärksin het ål sin parasol än åt sin syster. Hon kastade den uppsiduften och tog den åter i fallet. BttIt sade hon och kastade den åter upp. ETyaT nu flög len ännu högtesaTre!.—inran: honför redje gången hann taga emot den, fattade Norah henne häftigt i armen och parasolen