Aftonbladet – 18 juli 1862, sida 2

nad och muscher på kinderna, med lysande färger i kostymen; med. gäll röst och ytterligt lifliga åtbörder, blefvo åskådarne synbart förbryllade De sågo påsina affischer, der Lucys representant stod under ett antaget namn; sågo åter upp åt scenen, genomträngde förklädnaden och gåfvo luft åt sin öfverraskning genom en bifallsstorm ännu starkare och bjertligare än den föregående. Norah kunde sjelf denna. gång icke neka att hyllningen var väl förtjent. . Der funnos synbara för den trögaste åskådare skå despelarkonstens sällsynta gåtvor, uttryckande sig i hvarje min, hvarje åtbörd hos denna adertonåriga flicka som nu för första gången i sitt lif stod på scenen. Genom alla -oerfafenhetens brister bröt den fram sin säkra väg öch ehuru hon kunde misstaga sig i många snå förhållanden vid det tvåfaldiga värt hon hade åtagit sig, så lyckades hon döck i den vigtiga hufvudsaken att hålla: de tvenre särskilda karaktärerna fullkomligt skilda från hvarandra. Hvar och en fann att svårigheten låg: just häruti — hvar och en såg att denna svårighet besegrades —-hvar-och en upprepade direktörens förtjusning vid repetitionen, då han Prisade henne såsom född till skådespelerska. Då ridån föll vid första aktens slut; var allt intresse och allt nöje af skådespelet koncentreradt vid Magdalen. Askådarne gåfvo artigt sitt bifall åt miss Marrable, såsom let anstod gästerna i hennes fars hus, och ippmuntrade ng de öfriga spelande or att hjelpa dem igenom ett förehafvande, vilket de i mer eller mindre grad icke ro vuxna. Men under: pjesens: fortgång unde ingenting lifva dem till något varmt utryck af bifall, då Magdalen var ute från cenen, Paken kunde icke förnekas: Miss