Aftonbladet – 17 juli 1862, sida 2

egensinnighet; och en stor förtjenst — tystlåtenhet. Jag undrar just hvad du nu tänker på9, tänkte miss Garth för sig sjelf med en. genomträngandeblick på Noraha mörka, nedslagna ansigte. Du är en af det ogenomträngliga slaget, du! Tacka vet jag MagdaJen med alla sina brister; jag kon se dagsljuset igenom henne. Du är mörk som natten. Dagens timmar förflöto och Magdalen var alltjemt instängd i silt rum. Inga hastiga steg trippade i trapporna; ingen böjlig tunga hördes gladt språka än här, än der — uppifrån vinden ända ned i köket — hela huset var sig knappt likt, sedan det element som alltjemt.plägade rubba det herrskande lugnet i familjen, oförmodadt hade upphörtatt skönjas. Angelägen att med egna ögon förvissa sig om en förändring, som hennes samlade erfarenhet ännu gjorde henne böjd för att betvifla, gick miss Garth upptill Magdalens rum, knackade tvenne gånger på dörren, erhöll intet-svar, öppnade den och: steg in; Der satt Magdalen i en länstol framför den böga toilettspegeln med sitt hår upplöst ötver axlarna, fördjupad i läsningen af sin roll och behagligt insvept isin morgonrock, illdess det skulle blifva. tid att kläda sig ill middagen. Och. der satt bakom henne sammarjungfrun och kammade långsamt sin noga matmors långa, rika lockar med den sömniga tåligheten hos en qvinna, som unler några timmar varit öpptagen äf denna. sysselsättning. . Solen sken och de gröna alusierna ulanför fönstret yoro tillslu na. Det dämpaderdljuset: föll ljuft på de båda: tilla, sittande figurerna; på den Jilla, hvita dåen met rosetterna afrosenfärgade band macköllsrupp odraperierna och på den i slära färger lysunde RE ER OP som: ade blifvit lagd tillreds derpå; HH den prydi igt målade badställningen, med sin skära: potten af hvit emalj; på toilettbordet; med. ina blänkande prydnader, sina kristallflaskor,