Aftonbladet – 17 juli 1862, sida 2

Hennes far somnade i sin länstol. Mrs Van stone och miss Garth tröttnade att höra på drogo sig undan till aflägsnaste delen ai rummet och samtalade hviskande. Det ble alt mera sent, och ännu tröttnade icke Mag dalen vid sitt arbete; ännu fortfor Norah. som hela aftonen hade bevakat de båda un. ga, att ihärdigt följa dem med sin uppmär samhet. Misstroendet sänkte en allt mörkare skugga öfver hennes ansigte, under de hun såg på Frank och sin syster, medan hon såg dem sitta så nära bredvid hvarandra, upptagna af samma intresse, arbetande för samma ändamål. Klockan på spiselkanten visade half tolf, innon den ihärdige Lucy tillät den hjelplöse Falkland tillsluta sin lä: robok för denna afton. Hon är förunderligt skicklig, säg, är hon inte det? sade Frank vid: sitt afsked från mr Vanetone ute vid förstugudörren. Jag skall komma igen i morgon och höra mer af hennes åsigter, om ni ej. har något deremot. Jag kan aldrig lära ag det; men säg inte det åt henne. Så fort hon har lärt mig ett stycke, så glömmer jäg allt det andra; Högst afskräckande — säg, är det inte så? God natt. Två dagar sednare skulle den första fulltaliga repetitionen ega rum. Aftonen förut hade mrs Vanstone varit djupt nedslagen till sitt lynne. Under ett förtroligt samtal med miss Garth hade hon af sig sjelf åter börjat tala om ämnena för sitt bref från London — hade med sjelfförebråelser yttrat sig om sin svaghet att uppmuntra kapten Wragges oförskämda anspråk på slägtförbindelse med henne, och hade derefter kommit till frågan rörande sin helsa och de tvifvelaktiga utsigterna för sommaren, hvarom hon talade med en hopplöshet, som var ganska EPI RN, : Miss Garth, som var ifrig att bringa henne till na lynne, hade ombytt samtals-ämne så fort som möjligt —— hade yttrat sig om det blifvande spektaklet och befriat mrs Vanstone från all oro i detta fall, genom