Aftonbladet – 16 juli 1862, sida 3

också antogo de roler som de trots sitt bemödande ej förmådde lära Sig eller envisades de att taga roler som redan voro fyllda, ehuru detta var dem bekant — och nekade att spela dem som funnos obesatta — eller ock hade de svag hälsa och blefvo illfundigt sjuka, just då de behöfdes för .repetitionerna, eller hade de några puritanska anförvandter i bakgrunden och sedan de vid början af veckan muntert hoppat in i sin rol, kröpo de ångerfullt ur den igen vid dess slut, till följd af slägtens allvarliga uppmaningar. Under allt detta hamrade snickare, och kulisserna höjde sig. Miss Marrable, som var af ett Pr känsligt lynne, blet nervös, till följ af denna beständiga oro och familjens läkare ville ej svara för följderna om någonting ej blef gjordt för saken. Förnyade ansträngningar företagas åt alla håll. Aktörer och aktriser söktes med en förtviflad likgiltighet för deras lämplighet att fylla rolerna. Nöden, som ej erkänner någon lag, hvarken i dramat, eller utom detsamma; antog en adertonårig yngling till sir Antony Absolute, sedan direktören hade lofvat fylla bristen af ålderdomens nödvändiga skrynklor från skådespelarkonstens outtömliga förråder. Ett fruntimmer af okänd ålder och stadig till växten — men med godt hjerta — åtog sig att spela den känslo. samma Julias rol och medförde såsom god rekommendation för scenen sin vana att äfven i det enskilda lifvet bära peruk. Tack vare dessa kraftiga mått och steg, blefvo slutligen alla roler fyllda, ännu dock med undantag af Lucys, kammarjungfruns, och Folklands, Julias svartsjuka älskares svåra karaktärer. Unga herrar kommo, sågo Julis vid en repetition, bemärkte hennes fetma och peruk, uraktläto att inse hur godt hjerta hor hade, blefvo försagda vid hennes åsyn, gjorde