Aftonbladet – 16 juli 1862, sida 3

som målade sig i Franks utseende, då hor försvunnit, ökade ännu mer det löjliga af hela uppträdet. Han stod först på ena benet, och sedan på det andra, öppnade sin roll och rullade den åter tillsammans, och såg under tiden med ängsliga blickar 4, på en, än en annan af de vänner her hade omkring sig. Jag vet alt jag inte kan göra det; sade han. .Får jag komma in efter t och höra Megdalens vg Jag tackar, jag skall titta in omkring åtta. Men varen så goda och berätta ingenting för min far om att jag skall spela; han skulle aldrig sluta upp att tala derom. Dessa ord vöro de enda gom han hade mod nog att yttra. Helt rådvill gick han långsamt bort åt parken, med den öppnade rollen i sin ena hand — den odugligaste Falkländ och den hjelplösaste bland menniskor. Franks bortgång lemnade familjen på egen havd och blef signalen för ett anfall på mr Vanstones inrotade efterlåtenhet vid utöfvandet af sin faderliga myndighet. Hvad tänkte du väl på Andrew, då du gaf ditt samtycke?4 sade mrs Vanstone. Min tystnad borde väl hafva varit dig en tillräcklig varning och uppmaning att säga: nej.? Ni begick ett misstag mr Vanstone, tillade miss Garth. Det gjordes i de bästa afeigter, men var i alla fall ett misstag. Det är möjligt att så varX, sade Norah, som efter vanligheten tog sin fars parti. Men jag kan verkligen inte se huru pappa eller någon annan kunde hafva nekat under sådana förhållanden. (Forts. följer.)