Aftonbladet – 16 juli 1862, sida 2

döds! Jag skall visa mig i sista stunden med en ursäkt och du skall följa mig på något afstånd till bevis att jag verkligen har varit hindrad. ; Sedan mr Vanstone med en förtrolig hviskning föreslagit Frank denna sinnrika plan, tog han honom under armen och förde honom med sig till andra sidan af huset förmedelst en bakväg. De första tio minuterna i orangeriet förflöto utan att händelser af något slag störde deras enslighet. Men vid slutet af denna tid sväfvade en gestalt i lysande drägt och i flygande fart förbi fönsterna och de tvenne herrarnas blickar — dörren slogs upp — blomkrukor stupade vördnadsfullt hyllande till golfvet, för fladdrande kjolar — och mr Vanstones yngsta dotter sprang fram till honom med alla skenbara tecken af att helt oförmodadt hafva mistat förståndet. Pappa! hela mitt lifs dröm är förverkligad, sade hon, så snart hon kunde tala. Jag flyger upp igenom taket på orangeriet, om ingen håller mig qvar. Marrables hafva kommit hit med en janne Gissa, dw älskade pappa — gissa hvad de ämna hafva för nöje vid Evergreen Lodge?4 En bal, sade mr Vanstone, utan ett ögonblicks tvekan, Societetsspektakel!!! ropade Magdalen och hennes klara ungdomliga röst klingade genom drifhuset som en klocka; hennes öppna ärmar halkade tillbaka och visade de runda, hvita armarna till den vackra armbågen, under det hon i hänförelse klappade händerna.4 Piesen heter Rivalerna — det är rivalerna af den der ryktbara författaren, hvad — heter — han nu igen? — och de vilja att jag skall spela med! Just hvad jag mest i hela verlden har önskat. Det beror helt och hället på dig. Mamma skakar på