Aftonbladet – 15 juli 1862, sida 3

öfriga invånare samlats. Sedan kl; 6 fanan blifvit blottad, skötsmed kanoner svensk lösen, hvar: efter afsjöngs under ackompagnement af blås: instrumenrter första versen af psalmen Vär Gud är oss en väldig borg. Kårens predikant, komminister Lindhagen, höll derefter ett värdigt och med allmän rörelse afhördt tal öfver texten u! Micha: Fröjda dig intet, min fiendska, a:t jag neder ligger: jag skall åter uppkomma. Talaren yttrade dervid bland annat: Ja, du har varit hardt nära att ligga nere, men du har åter uppkommit, du kära Svea folk! Och hvem har du att tacka för segren i sjelfva nederlaget? Jo, det var Herrans högra hand, som behöll dig segren. Ack! när du svag var, så var du stark; ty Herren var mäktig i din svaghet.4 Till strid hjelper icke att man ir stark. Ingen stark berömme sig derföre af sin starkhet; z Ssegren kommer icke genom harnesk, utan Gud gifver honom dem han den unnar. Jag såg, säger Predikaren, en liten stad, och föga folk derinne; och kom en mäktig konung och belade honom och byggde stor bolverk deromkring. Och derinne vardt funnen en fattig vis man, den med sin vishet kunde hjelpa staden. Då sade jag: vishet är bättre än stark: het.4 I farans och nödens stund uppväcker Herren, alltid bland sitt folk troshjeltar och sänder vishetshärolder, som ingjuta mod och kraft i den lilla hopen, att den icke förfäras. Så har Han ock i alla tider under många strider bevarat det kristtrogna och trosstarka svenska folk, som under kampen för Hans rikes och Hans äras heliga sak på jorden ön i spetsen mot mörkrets välde och vann en dyrköpt seger med förlusten af sin ädlaste, sin störste konung. Tolet afslöts med dessa ord: Stånde då under fridens lugn Svea barn såsom en man i kampen för det sanna, goda och rätta! Betänke de under krigets larm, att ehuru hästar varda tillredda till stridsvagnen, så kommer dock segren af Herranom.4 Må då andra förlåta sig på stridsvagnar och stridshästar, men vi, Svea söner, tänka på Herrans vår Guds namn; de skola nederstötas och falla, men vi stå upprätta. Amen. Sedan predikanten derefter reciterat psalmerna n:ris 301, 305 och 385 v. 6 och 7, lästes Fader vår och Välsignelsen, hvarpå den religiösa akten afslöts med afsjungande af sista versen utaf ofvannämnda psalm. Derefter sköts ånyosvensk lösen, hvarefter kåren under flygande fana och klingande spel gjorde i öppen höger kolonn en marsch genom staden och stannade på stora torget, der inie formerades och kåren åtskildes, sedan först under skyldradt gevär ett lefverop höjts för konung och fosterland, beledsagadt af ett trefaldigt hurrarop. Kl. 12 middagen blåstes af den på det s. k. Jerntorget framför gamla gymnasiihuset placerade musiken björneborgarnes ståtliga oeh imposanta marsch, hvarefter kongl. salut gafs med 21 kanonskott, efter hvars slut folksången med ty åtföljande fanfarer Cd och dermed var den enkla, men värdiga och allvarliga festligheten slutad Festen i Kristinehamn. Oaktadt missgynnande väderlek Försiggte Pultavafesten härstädes förliden gårdag. HKlockan 5 eftermiddagen samlades skarpskyttekåren vid rådhuset, derifrån marschen straxt efter anträddes till s. k. Fältet, hvarest kårens skjutbana är belägen, der målskjutning företogs mot den samma dag uppsatta nya målskjutningstaflan af gjutet jern. Sedan skjutningen blifvit slutad inlogs en enkel sexa, efter hvilken skålar druckos för minnet af de i Pultavaslaget deltagande hieltarne samt för svenska armån och det frivilliga nationalförsvaret, för konung Carl XV samt för härvarande skarpskyttekårs öfverbefälhafvare, öjtnant O. Hassel, som, ehuru endast ett par immar förut hemkommen från lägret å Ladusårdsgärdet, hedrade festen med sin närvaro.