Aftonbladet – 14 juli 1862, sida 2

utom, kanhända i afseende på hans studier isilt yrke, hvari han ännu gjorde långsamma framsteg. BSednare underrättelser sade att han under tillsyn af en pålitlig chef hade afrest till några af statens verk i Belgien, vidrörde det gagn som han i allmänhet tycktes hafva af denna nya förändring, prisade har.s vackra sätt och lyckliga förmåga att uttrycka sig, hvilket vore till stort gagn för att vid arbetet kunna meddela sig med ut: länningarne — och halkade i betydelsefull tystnad förbi den vigtigaste frågan, nemligen hvad framsteg han verkligen gjorde i kunskapers förvärfvande. Dessa rapporter och många andra, som liknade dem, blefvo alla samvetsgrannt framlaggda af Franks vän till hans fars bepröfvande. Vid hvarje tillfälle triumferade mr Clare öfver mr Vanstone, vid hvarje tillfälle grälade mr Vanstone med mr Clare, E Snart nog skall ni önska att ni aldrig hade slagit vad4, sade den cyniske filosofen. Snart nog skall jag ega den stora förnöjelsen att stoppa er guin6 i min fickaX, utropade hans förhoppningsfulle vän. Två år hade då förflutit sedan Franks af. resa. Efter ännu ett år visade sig ett resultat, som afgjorde frigan. Två dagar efter mr Vanstones återkomst från London, blef han utkallad från frukostbordet, innan han hade haft tid nog att se igenom brefven, som kommit med morgonens post. Han stoppade ned dem i en ficka på sin jagtrock och tog upp dem igen längre fram på dagen för alt läsa dom, en stund då han var ostörd. Men då han stack handen i fickan, och som han trodde grep hela sutalet, stannade ett bref obemärkt qvar — detta bref var en slutrapport från civilingeniörn; ett tillkännagifvande att förbindelsen mellan honom och hans elev hade upphört, och att Frank oförtöfvadt skulle återkomma till sin fars hus. Medan denna vigtiga nyhet låg okänd i mr Vanstones ficka, var den unge mannen stadd på hemvägen, så fort bantåget kunde